Blixtrande Klingor

Fredag 10:e juni nådens år 1624 (del 2)

Ånyo i Svarta Korsets spår

På eftermiddagen rider Etienne och Simon till Banque de Vitoria. Medan Etienne svettandes får vänta utanför i värmen med hästarna som en simpel stalldräng trakteras Simon med utsökt vin (italienskt?!), mandelkakor och en enträgen förfrågan om beskydd — “Jag tänkte att en man som kommer ut ur Bastiljen på ett par dagar nog har goda anknytningar”.

Moulin lovar att avslöja allt och ge handfasta bevis (delar av planerna) om han får fri lejd, eskort till gränsen och medel till en nystart i Italien. Det ska vara skrivna försäkringar, en pant eller annat eftersom det är ett farligt dubbelspel denne enkle bankdirektör ger sig in på. Han förser också Simon med en generös handkassa (tre diamanter till ett värde av 250 L) och ska se till att en låda av vinet skickas till Simon (denne uppger Gyllene Oxen som adress).

Efter mötet med Moulin hämtar man upp Leo hemma hos honom (och tvingar honom att byta om) och beger sig sedan till Justitiepalatset. Där nödgas man vänta i hallen för ankommande. Etienne utbrister frustrerat “Vi skulle ha skrivit brev!” medan Simon otåligt vandrar fram och tillbaka med värjan oroligt piskande mot benen som svansen på en ilsken katt. Leo stirrar med glasartad blick.

Till sist blir man emottagna, men enbart av justitiekanslerns assistent Pascal, då kanslern själv är på konungens jaktparti. Pascal är vänlig och behjälplig men kan dock enbart lämna ett brev med fri lejd och uppmanar dem att agera på egen hand. Man får av honom också reda på att Chevalier de Didonne är medlem av Svarta Korset.

Man äter en välförtjänt middag på ett nytt etablissemang som magistratets chef Balastre nämnt, “Under korset” på Rue du Cimetière: ett helt fat med tjugo vaktlar fyllda med kapris och örter. Leo ratar dock fåglarna (“det är mer mat på sparvar”) och nöjer sig med all ost och bröd som också kommit med in till bords. Sällskapet vid husets andra bord (det finns bara två) diskuterar sädpriser och svartrost och Simon och Etienne ruskar bekymrat på huvudena och inflikar klokheter i deras konversation.

Därefter beger man sig till M. Moulins hem på Rue Portefoin. Leo och Etienne väntar om gathörnet medan Simon går in i huset, som inte är så stort och vars tak behöver läggas om. Simon ledsagas genom en något sliten hall med grårutigt stengolv till en trivsam salong med gyllenlädertapet, gula sittmöbler och stora franska fönster. Här bjuds han på kanderade apelsinskal från en bonboniére och får veta att Moulin inte har några planer och inget vill säga om han inte är i säkerhet i Italien, dit Simon inte vill eskortera honom. Impasse.

Man utarbetar kompromissen att Simon själv får hämta planerna hos de Didonne, en man som har stora spelskulder och oftast står att finna på Le Cygne. Denne vet dock inte om att planerna ska lämnas ut men eftersom de Didonne inte är på så god fot med de Sauvé kan han säkert tro på att det är riktigt att göra det. Moulin inskärper att planerna inte får hamna i händerna på budbäraren Martin Pedrosa.

För att göra Simon trovärdig i de Didonnes ögon föreslår Moulin att han ska skriva ut två stora skuldväxlar à 1000 L för Simon och skicka honom till de Didonne med växlarna och ett brev för att hämta planerna. Man beslutar att ses på Banque de Vitoria tidigt nästa morgon för pappersarbetet. När Etienne sedermera får höra om den tidiga uppstigningen bjuder han som morot in vännerna att frukostera hos honom klockan nio.

Comments

eor

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.