Blixtrande Klingor

Lördag 11:e juni nådens år 1624

Ånyo i Svarta Korsets spår

Trots beställd väckning kommer Simon inte upp ur bädden före klockan nio. Cormorant undrar om han ska sadla på Lafayette eller Svarten? Simon inser att han måste ge det vackra och välbalanserade stoet han övertagit från Lutzhausen ett bättre namn. Men vad? Efter att ha ätit en lätt frukost hos Etienne (där alla andra redan är färdigätna och Leo putsat av en hel grötkastrull själv) rider Simon till banken.

På Banque de Vitoria skriver Moulin ut växlarna samt två lika stora tillgodohavanden. Simon får också ett förseglat brev att ge till de Didonne. Tyvärr är det utöver Moulins eget sigill även bankens svårforcerade sigill på, så man vågar inte bryta upp det. Eftersom man informerats om att de Didonne med största sannolikhet sover fram till lunch i sitt hem på rue du Vertbois 18 passar Etienne på att beställa en ny sammetsrock hos Michel le tailleur — en blå med broderade gröna blad som passar till den nya sidenvästen — medan Leo köper mat åt sina grannar Maria och Cristina som turas om att passa den sovande Abou. Simon ser till att få det italienska vinet hemskickat från Gyllene Oxen och stoppar undan de två tillgodohavandena à 1000 L bakom sin tavla med Edens lustgård-motiv.

Vid tvåtiden beger man sig till de Didonne. Medan Etienne väntar utanför stiger Simon och Leo in i ett pråligt men slitet hus (som har trätiljor i hallen!) En åldrig tjänare försöker avvisa dem men Simon meddelar att de kommer med bud från M. Moulin. Då visas de upp till chevalierens sovrum där de möts av ett kuddberg varur en slapp hand hänger — vivören är ännu inte uppstigen.

Dock nedlåter han sig till att läsa Moulins brev och piggnar av detta och åsynen av växlarna till så mycket att han låter tjänaren leda ner gästerna i blå salongen (med målade väggar!) där de trakteras med surt och billigt fruktvin och får vänta medan chevalieren klär på sig. De får ett paket förseglat med sigill och snören, tackar för sig och retirerar till Under Korset, där de njuter av en stor karp med karamelliserade lökar och genast bryter upp paketet.

Materialet innehåller delar av kartor över ett fort i Pyrenéerna mot spanska gränsen samt listor över vanliga in/ut-transporter och listor med namn på soldater och officerare. Etienne och Leo rider till Justitiepalatset för att lämna över detta till Pascal (justitiekanslern visar sig fortfarande vara på jakt med konungen). Medan de väntar på att få träffa honom ser Etienne över planerna en extra gång och inser att det handlar om två olika fort! Man meddelar också Pascal de namn man plockat upp: de Didonne, Moulin, Pedrosa. Pascal uttrycker att de “kommer att bli rikligt belönade”.

Under tiden har Simon trängt sig in i Moulins bostad trots tjänarens enträgna upprepanden om att “herrn är inte hemma!”. Sittande i den bästa länstolen pressar Simon Moulin att berätta allt genom att hålla honom på halster om lejdebrevet. Moulin beskriver med allt tjockare röst hur han utnyttjats som monetär resurs av Svarta Korset som har en hållhake på honom, och att utöver nämnda herrar är även ädlingarna don Mazegosa och des Estang implicerade i förräderiet mot Kronan. Med tårarna rinnande ber Moulin att Simon ska låta fira en mässa över honom i Notre Dame efter att han är borta…

Simon antyder att det är problematiskt för honom att bara ge bort lejdebrevet till Moulin men kanske finns det saker Moulin inte kan ta med sig till Italien? Moulin förstår först inte men efter några fler propåer ger han Simon sin bostad med lösöre, tjänare och allt i utbyte mot lejdebrevet. En hushållerska vid namn Mme Gagnon kallas in för att bevittna det papper Moulin kastar ihop vid skrivbordet inne på sitt kontor. Simon överlämnar sedan lejdebrevet varvid Moulin panikartat flaxar upp på övervåningen ropandes “Packa, packa!”.

Sällskapet möts upp hemma hos Simon på Rue des deux Portes, dricker gott italienskt vin och diskuterar händelserna. Man överlämnar de två nya namnen (don Mazegosa och des Estang) till de juridiska makterna varefter man återvänder hem till sig. Leo känner sig mycket illa till mods i sina alltför fina kläder när han går hem genom sina farliga kvarter men humöret lyfts mycket när han väl hemma meddelas att Abou varit vaken en stund och har ätit soppa.

Comments

eor

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.