Blixtrande Klingor

Måndag 13:e juni nådens år 1624

Ånyo i Svarta Korsets spår

Etienne och Leo vaknar i rimlig tid och går ner och äter frukost. Leo ansluter sedan till husets tjänarstab, där han hjälper till med att putsa vapen inför fågeljakten som flyttats till eftermiddagen eftersom ingen haft lust att gå ut tidigt. Detta uppskattas stort av Pierre som vanligtvis ansvarar för vapenvården och nu får välkommet sällskap.

Markisen tar hand om sin korrespondens och lämnar Etienne att sällskapa med damerna då de har högläsning, men strax ger man sig ut på promenad i det fina vädret. Renée åtföljs av Mme de Torquat, Mme Lorenceau samt lilla Mademoiselle Roisseau som cirklar runt dem. Mademoiselle Roisseau är en ung kusin från Marseilles som skickats hit för att få lite Parisglans och slipa bort dialekten. Etienne konverserar livligt till damernas förtjusning och man beser den nya labyrinten som just planterats.

Simon vaknar sent, och kommer ner ännu senare då han har vådliga klädbekymmer orsakade av sin hastiga avfärd från Paris. Han tvingas till sist ansluta till sällskapet i solkig skjorta (lagom till lunch). d’Oulhen benämner dukningen med femton stolar som “liten och intim” och alla njuter av fisk i vitvinssås. Under måltiden nämner Simon sitt problem med nytt namn på sin häst, och sällskapet delas i två: herrarna anser Sabine passa bra medan damerna förordar Celeste.

Efter maten beses det vackra djuret igen, och ett impromptu litet tävlingslopp anordnas mellan de Saby, Simon och kapten Zilber. de Saby vinner utan större ansträngning, följd av Simon som skummande av vrede går runt som ett åskmoln i synen en god stund därefter. Det blir inte bättre av att de Saby upprepar sitt råd om att Simon bör skaffa en högre sadelknapp.

På eftermiddagens fågeljakt utgörs sällskapet av d’Oulhen, de Saby, baron des Balastre med son, kapten Zilber samt våra tre vänner. Man skjuter på trast i skogsbrynet och efteråt hörs Rupert läxas upp av sin far för att han varit för ivrig och framhävt sig för mycket. Lagom då de återvänder till Juilly ansluter en ny gäst: M. Lorenceau.

Knappt har han hunnit introduceras till Etienne och Simon förrän han ber att få tala med dem efter middagen, som strax tar sin början. Det är informell bordsplacering, och Simon charmar alla damer redan innan han har satt sig (Etienne lägger märke till att han bemödat sig om sitt hår!). d’Oulhen frågar om duc de Poissys hästuppfödning, som Leo inte vet något om överhuvudtaget, och det framkommer att d’Oulhen själv har ett (mycket) stort gods med många hästar.

Simon fortsätter strö sina gracer över alla närvarande damer även efter middagen (vilket särskilt tycks fägna lilla Mlle Roisseau), medan Etienne byter till herrarnas sällskap efter en stund. I passagen mellan salongerna blir han uppfångad av M. Lorenceau och förd till markisens arbetsrum. I det dunkla ljuset hinner Etienne uppfatta ett vackert skrivdon innan utfrågningen börjar.

Det visar sig att M. Lorenceau sitter domsaga över Lutzhausen och därför ber om ytterligare information. Etienne meddelar tjänstvilligt namnen Sant’Angelo och duc d’Quagliata, men har inget annat än hörsägen att sätta bakom. M. Lorenceau berättar att man anar en influens bakom, men man vet inte varifrån “i denna intrigernas gobeläng”. Då Etienne nämner breven på tyska blir M. Lorenceau gravt intresserad och utverkar att de ska komma honom tillhanda snarast. Han berättar också att en vakt på Bastiljen som agerat mellanhand gripits men att Pedrosa var försvunnen.

Etienne spelar sedan piquet en stund med herrarna innan sällskapen åter sammanstrålar för mer kortspel och umgänge. Etienne och Simon förstår att de kommer att missa Mme Lorenceaus poesiläsning nästföljande kväll (då de nödgas lämna Juilly redan nästa dag), något som gör Simon djupt bedrövad.

Comments

eor

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.