Blixtrande Klingor

Måndag 20:e juni nådens år 1624

Ånyo i Svarta Korsets spår

Etienne beger sig tidigt till magistratet då han har mycket att stå i under dagen. Han anländer så tidigt att enbart skrivarna är där, som förvånat ser upp när han kommer in. Hur kan Simon klaga på att han mycket att göra?! Etienne måste se över tjänstekontrakten åt Simon, och Moulins husöverlåtelse, och ta hand om hålet i gatan, och skriva till duc d’Poissy åt Leo… Tjänstekontrakten går fort, det finns en standardformulering om mat och logi av god kvalitet i utbyte mot trogen och god tjänst. Etienne smäller med stämplar i det varma lacket och skrivarna ser förvånat upp igen.

Husöverlåtelsen är svårare. Etienne kallar fram Knippel som ödmjukt underrättar om att pappret är skrivet av en lekman och fullständigt ogiltigt, exempelvis saknas husets adress. Då Etienne ger adressen meddelar Knippel att det hör till ett annat magistrats jurisdiktion, och rekommenderar att Etienne söker upp föreståndaren för detta med dokumentet och vittnet (Mme Gagnon) för att låta göra ett förklarande tillägg till överlåtelsen.

Etienne skriver till detta magistrat, beläget på Rue du Berry, och anhåller om ett möte i frågan (han använder självklart sitt eget magistrats stämpel). Därefter skriver han ett utkast till Leos brev och efter det är det redan dags för lunch! Hålet i gatan får anstå till ett senare tillfälle.

Då Simon på söndagen bad Mme Gagnon att väcka honom på måndagsmorgonen tog hon återigen tillfället i akt att påpeka att Simon är i trängande behov av en herrbetjänt, och passade också på att påminna om att taket behöver läggas om. “Passar soluppgången?” Simon förhandlar till sig en senare tidpunkt och väcks därför strax efter åtta av en hurtfrisk hushållerska. (“Inte ens på Bastiljen var det såhär…”).

Simon kämpar med att få ner lite frukost i magen vid denna ogudaktiga timma, och meddelar att hantverkare kommer för att se över soluret (“Soluret?”) samt börja tvätta M. Moulins garderob (“hon får ta upp vatten och elda i bykstugan i stallet själv”), och att de ska förses med mat. Själv ska han inte ha lunch men middag hemma.

Därefter rider Simon till duc de Courcillons residens på Rue des Blanc Manteaux, dit han kommer någon kvart efter tio. Redan står 3-4 hästar på gården. Han leds en trappa upp till ett vackert galleri med schackrutigt golv och förs in i en stor sal, modernt appointerad med sidentapeter i vitt och gult och fönster mot gatan. Potpourriskålar och små porslinsfåglar i visst litet övermått avslöjar att en kvinnas hand stått för inredningen. En stående buffé serveras vid fönstren och Simon introduceras för de övriga som “vår nyaste löjtnant”. Majorerna Ponchon och Huet närvarar, liksom kapten Zilber (som lyder under Ponchon) och som bett att få Simon som sin löjtnant, samt ytterligare några personer ur regementets ledning.

En del av regementets män har tydligt tyskklingande namn, men Simon lugnas av att höra att de är schweizare, dugliga legosoldater. Simon nickar igenkännande när Ponchon räknar upp hur en legosoldat är värd tre män: en mer för Frankrike, en mindre för fienden och en fransman kvar på hemmets jord att bruka den (så formulerade sig ofta Simons farfar). Den kommande övningen i mitten av juli diskuteras. Om någon dryg månad ska Zilbers och Briennes kompanier öva i Rambouilletskogen (Huets kompanier får vänta till i augusti). “Gör plats i era kalendrar”, förmanar duc de Courcillon. Det blir skjut- och laddövningar, och samtalet övergår till diskussion om olika typer av vapen. Huet menar att Simon allt får bevisa att räfflad pipa skulle vara bättre! Simon sonderar terrängen efter betjänter och får rådet från en annan löjtnant att vända sig till en dambekant. Det är ju därför man ska gifta sig, så man får någon som håller ordning på hushållet!

Maria oroas av att Mme Gagnon inte verkar tycka om dem, och förundras över att den fine herrn har ett rum större än två vindsbås tillsammans enbart för förvaring av klädesplagg! Pablo tar vägen förbi hantverkare för att beställa verktyg i form av klubbor, mejslar, kramlor mm, så man anländer Rue Portefoin vid elvatiden. Vis av gårdagen går Leo direkt runt till köksingången. Mme Gagnon hälsar dem med att herrn inte är hemma och uppmanar dem att hugga i. Pablo är inte nöjd med solurets skick, och visar att det är ett skräparbete som måste göras om från grunden (det är bara en löst sittande fasad på tegel). Leo och Pablo baxar av det och Pablo joxar lite med en mejsel, sedan väntar man på att verktygen ska anlända. Leo går tillbaka till sitt boende och lägger sig och gosar sked med Abou.

På väg till Simon passerar Etienne skräddaren Michel le tailleur för att hämta ut sin nya rock. Ett par damer före honom provar dräkter att ha efter att de svartaste sorgkläderna lagts bort, och Etienne njuter under väntan av doften av nya tyger. Rocken omsluter honom som en dyrbar parfym… det enda stygnet i bröstet är att den är designad för att ha med västen som förgicks i överfallet. Tyvärr är det blå sidenet slut, men det finns ännu lila marokängsiden kvar, samt vanligt blått siden, och grönt siden som passar mycket bra med broderierna. Etienne känner att han behöver Simons råd. På Rue Portefoin öppnar Mme Gagnon motvilligt dörren, och Etienne drar sig tillbaka till kontoret där han filar på brevet till Duc d’Poissy åt Leo samt funderar på nyckeln till det låsta värdeskåpet. Lunch intages allena i matsalen medan Maria och Pablo får äta i köket med Mme Gagnon.

Simon har under tiden begett sig från duc de Courcillon till Hallarna, för att leta efter en hantverkare som kan ordna med taket. Mäster Foucard ställer bra men svåra frågor och begär att få komma och se på taket så han inte lovar saker som inte går att infria. Tid bestäms till klockan tre följande dag. Då han kommer hem finner Simon Etienne i sitt arbetsrum, som informerar om att Mme Gagnon behöver följa med till magistratet på Rue du Berry för att ordna huspappren. Simon berättar för Mme Gagnon att han talat med takläggare, och belönas med extra garnityr till sin middag. Man har just satt sig för att dinera när Mme Gagnon kommer med ett brev — kallelsen till Palais Cardinal, som visar sig vara till nästföljande dag! Vännerna hamnar i stort uppror (snickaren klockan tre! Västtyg!). Middagen kortas ner och man beger sig skyndsamt förbi skräddaren där Simon rekommenderar det gröna tyget. Västen tar 2-3 dagar att tillverka.

När de kommer tillbaka till Rue Portefoin sitter Leo i matsalen och smörjer kråset på resterna… Leo undrar hur det går med brevet till duc d’Poissy och man går in på kontoret där Etienne familjärt slår sig ner vid Simons skrivbord och filar på formuleringarna (“känslig natur”, “för Kronan”). Simon inspekterar under tiden soluret och informerar Mme Gagnon om ärendet till magistratet under morgondagen, som ingen av dem riktigt begriper vad det ska vara bra för… Därefter tar Etienne fram tjänarkontrakten. Mme Gagnon baxar in Emile, som mest påminner om en hare med foten fångad i en snara, men han accepterar sitt öde och låter Etienne docera om innehållet i kontraktet. Efter att ha satt ett darrigt kryss avlägsnar Emile sig snabbt.

Mme Gagnon skriver på sitt eget kontrakt med tjocka pennstreck och efterfrågar sedan Julies kontrakt. Flickan är just nu hemma och hämtar sin kista, så hon kommer att få skriva på och få lönen bestämd vid ett senare tillfälle. Mme Gagnon ser inte nödvändigheten i att gå till magistratet men lugnas av att Etienne kommer att vara med. Hon påtalar att klockan tio kan det inte ske, då bakar hon ut bröd (Etienne nämner att kummin är en favoritkrydda vilket hushållerskan raskt noterar). Leo informeras om brevet från kardinalen, och nödvändigheten i att han kommer med. Etienne (som har scenen i Salle des pas perdu i tydligt minne) insisterar på att man ska ses i mycket god tid innan, så att inga pinsamma förseningar uppstår!

Därefter skiljs man för kvällen. Simon sätter sig vid skrivbordet och skriver korta brev till Renée, Mme Chastellier och fru de Courcillon där han ber om hjälp med sina betjäntbekymmer. Etienne finner hemma hos sig både sin egen kallelse till kardinalen och Leos.

Comments

eor

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.