Blixtrande Klingor

Söndag 12:e juni nådens år 1624

Ånyo i Svarta Korsets spår

Simon går i mässan och i övrigt avvaktar man på förmiddagen huruvida justitiedepartementet behöver dem för att avlägga vittnesmål, leda vägen till Martin Pedrosa eller liknande göromål.

Framemot lunch besöker Simon sedan sitt nya hus och utforskar större delen av det (se wikisidan Simons hus). Han träffar hushållerskan Mme Gagnon som informerar om att hon sköter hushållet, att gamle herrn tog med sig sin betjänt Pierre, och att en stalldräng saknas. Trädgårdsmästaren Emile bor helst i skjulet ute i trädgården. Mme Gagnon insisterar på att nya tjänarkontrakt ska skrivas och utverkar en årslön för sig själv på 15 L och för Emile på 12 L. Etienne och Leo ansluter, och Etienne lovar att hjälpa till med att skriva kontrakten.

Simon ber om en matsäckskorg inför eftermiddagens ridtur till Juilly, och meddelar att han kommer tillbaka 13:e eller 14:e juni. Mme Gagnon informerar om att hon inte heller städar utan att det behövs handräckning till det samt ett par extra händer i köket. Plötsligt har det blivit hög tid att ge sig av: Etienne har kommit förberedd och har med sig en lätt packning och sina två vapen (nya och gamla musköten). Simon ger sig inte tid att återvända till Rue des deux Portes utan ger sig av som han står och går. Leo är redan finklädd och det är allt som behövs anser han.

Man rider rakt norrut ut genom Porte St. Martin mot Juilly. Den medhavda korgen öppnas under Amforans pergola, och visar sig innehålla fågelvingar, panerad kall fisk, småbröd, en kruka smör och en kruka kursbärskompott, några honungskakor och i botten (till Leos lycka) två tredjedels korv.

När man framemot kvällningen anländer till Juilly sitter sällskapet till bords, men Renée skyndar ut för att i egen hög person ta emot gästerna. “Det var SÅ spännande att få en depesch!”. Man introduceras för sällskapet (se lista nedan) och medan man sätter sig vid matbordet insisterar markis de Moricière på att få höra hela historien. Men även efter att de tre nya gästerna slagit sig ner står en stol tom…

Leo gör ett faux pas då han i tron att det är mat sätter tänderna i ett av vaxpäronen som dekorerar bordet. I övrigt avlöper måltiden väl: Renée trugar på våra vänner mat, markisen fiser och positionerar sig gentemot d’Oulhen genom att jämföra deras respektive platser vid mässan i Notre Dame. Det är uppenbart att Simon och Etienne stiger i d’Oulhens aktning då det framkommer att de känner justitiekanslern.

Till sist får Etienne och Simon en chans att berätta om händelserna som timat (Simon nämner kort att han varit frihetsberövad men säger inte var). Simon får också en chans att händelsevis råka hänvisa till sitt nya hus “lite i utkanten av Paris” vilket särskilt intresserar damerna.

Efter maten spelar damerna kort i salongen medan herrarna drar sig tillbaka till stallet för att bese Simons häst. de Saby ger rådet att Simon bör byta till en sadel med högre knapp. Efter en liten nattvickning (där det också framkommer att den tomma stolen var reserverad för Mme Chastellier) kan Etienne och Simon dra sig tillbaka till varsitt gästrum bredvid varandra, medan Leo hänvisas till ett bättre tjänarrum på vinden.

Gästlista utöver värdparet Renée St. Jean de Losne och markis de Moricière:
Damer:
Mme de Torquat
Mme Lorenceau
Mlle Roisseau
Herrar:
Kapten Zilber
Baron des Balastre med sonen Rupert
Frédéric de Saby
Jerome d’Oulhen
M Lorenceau (anländer dagen därpå)

Comments

eor

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.