Blixtrande Klingor

Tisdag 14:e juni nådens år 1624

Ånyo i Svarta Korsets spår

Man sover gott, äter en smaklig frukost, sedan kan man inte avhålla sig från att sällskapa med damerna på morgonpromenaden, och vips är det dags för lunch. Men sedan kallar plikten mot Kronan och Etienne formligen sliter Simon från Juilly (Leo är färdig för avfärd redan då han vaknat). Renée bjuder in dem att komma tillbaka när det dem lyster, och avkräver å det bestämdaste en visit i Simons nya hus.

Man äter en påver och tråkig plat du jour på Amforan och anländer till Paris i lagom tid för att bese steglingen av Lutzhausen på Place du Greve. Etienne och Leo beger sig direkt dit men Simon känner sig tvungen att ta sig till skräddaren först, för att hämta ut sin nya väst och rock, men där är det förstås stängt.

På Place du Greve är det folkfest! Trängseln är stor och försäljare, publik, lösspringande barn, oroliga hästar på vilka ädlingar försöker pressa sig fram till bättre platser, några vagnar med damer, gycklare samt soldater blandas i den brusande, sorlande hopen. Etienne fnyser åt gycklarnas skådespel om Lutzhausens infångande som innehåller flera grova faktafel, men vägrar manövrera sig alltför nära plattformen med steglingshjulet till Leos stora besvikelse. Plattformen vaktas nedtill av de Sabys garde i blått medan ett par av kardinalens eget garde håller uppsikt över folkhavet ovanpå den. Simon å sin sida är efter sitt ogjorda ärende nära att inte komma in på Place du Greve överhuvudtaget, men kan tack vare att han sitter på Celeste ändå se plattformen på avstånd.

Till sist kommer fångvagnen med Lutzhausen inrullande på platsen, väl vaktad av ridande garde. Burop och kastat avfall följer vagnen (liksom ett par småbråk där avfallet missat vagnen och istället träffat andra åskådare). Lutzhausen ser omtöcknad ut när han halvt släpas upp på plattformen och ges en kort sista smörjelse av präster i fullt ornat. Därefter binds han vid hjulet och steglingen börjar, men den slutar alldeles för fort med att missdådaren stryps av bödeln. Höga burop utbryter men Etienne är förhållandevis nöjd med att spektaklet är slut.

Leo övertygar sig själv om att han nog ändå hörde knakandet av ben som knäcktes, och driver envist igenom att tränga sig så nära plattformen som möjligt för att se om Lutzhausen verkligen är död på riktigt. Kroppen ska nu ligga kvar i en vecka, men redan säljer företagsamma individer näsdukar “doppade i blodet”. Leo leder Lafayette till Rue des deux Portes och går sedan hem, för utvärdering av steglingen med de övriga vindsinnevånarna, och möts där av den glada nyheten från Maria att Abou vaknat, ätit soppa och frågat efter honom.

Simon får då han återvänder hem stalla in Celeste själv, hämta upp vatten ur brunnen och rykta henne med gamla slitna borstar (det är inte som på Juilly). Men livet är ändå gott att leva — och precis så känner även Etienne när han kommer hem till änkan Barots tomma och tysta hus och letar upp en liten kvällsvickning att värma själv. På skrivbordet uppe på hans rum ligger dock ett brev med stor stämpel och band — det är en officiell kallelse till Justitiepalatset…

Comments

mattie66

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.