Blixtrande Klingor

Torsdag 2:a juni nådens år 1624

Den stora skyttetävlingen + Ånyo i Svarta Korsets spår

Leo kommer till Etienne medan denne ännu äter frukost i köket hos änkan Barot, och får sig en slev av gröten han med. Etienne klär sig alldeles för långsamt men till sist kommer de iväg till kvarnen vid Seine, som ligger lantligt och lugnt i en liten klunga med ett par tre lagerhus utöver själva kvarnen.

En hunds skällande kallar fram några sluskar inne på gården, som efter hårda ord från den fine herren ordnar en audiens hos Tysken. Man kommer in i en lagerbyggnad med högt i tak och visas upp på en mezzanin där Tysken sitter bakom vad man skulle kunna kalla ett skrivbord, uppenbarligen nyvaknad och nyss påklädd, med en “officiell” kask på huvudet.

Etienne visar sitt dokument och Tysken studerar det, uppenbart imponerad av stämplar och sigill, men har ändå fräckheten att kräva en avgift på 5 L för frisläppandet, för “administrativa avgifter” på grund av allt “pappersarbete” — varvid han visar på en hög smutsiga ark på bordets hörn som möjligen kunde imponera på en illiterat. Leo blir mycket upprörd men Etienne plockar ändå upp den begärda summan ur sin börs och placerar i en prydlig trave på bordet, som Leo genast slår ut på golvet i sin ilska: däremot glömmer han att plocka upp mynten när de strax därefter eskorteras ner till ett lider varifrån man leder ut Abou. En rörande återförening sker och strax därefter återfärd till staden.

Simons möbler levereras äntligen och han hittar en tvättnota i kistan med kläder som sätter myror i huvudet på honom i flera timmar. Är det någon som vill säga honom något, i kod? Utöver klädkistan, sin säng, ett bord och två stolar får han också en hylla med några böcker och sitt kära schackbräde. de Sauvé bjuds in på middag (kapuner i kaprissås) och några partier schack, som Simon vinner.

I skymningen får Simon besök, av en M. Montagnier som ställer kompletterande frågor om Simons inblandning i mordförsöket på kardinalen. Detta sker på ett tystlåtet och hövligt men ändå otäckt insinuerande sätt. Bland annat frågar Montagnier om Simon hört namnet “Renzini”. Simon förmedlar också tjänstvilligt Etiennes adress till M. Montagnier. Efter att denne gått svalkar Simon av sig ute i den mörka korridoren mellan cellerna, och blir då vittne till hur en person höljd i kappa tystlåtet förs in i de Sauvés cell — Simon hinner dock uppfatta att denne säger “Jag har nyheter om Zaragoza”.

Tidigare under dagen har Abou placerats under Marias vård, och Cristina vet att berätta att kardinalen, Guds ära vare prisad, mirakulöst klarat sig med en skråma i armen (vilket förbryllar Leo som uppe på läktaren med egna ögon såg att eminensen blödde kraftigt). Etienne insisterar på att ta med Leo till Mme Chastelliers egen skräddare på Rue Michel le Comte. Där gör han Leo något litet mer uthärdlig att ha i möblerade rum genom en ekiperingsinsats — skräddarens assistent som måste ta mått på Leo svimmar nästan av dennes stressutdunstningar i den obehagliga situationen — samt fiskar efter siden. Ja, det gula marokängsidenet såldes här till Mme Chastellier, hon köpte nästan hela partiet. Etienne förevisas en himmelsblå variant som han förälskar sig djupt i och beställer en väst av.

Etienne och Leo äter sen kvällsvard på Kålhandlarens fromma och planerar morgondagens avfärd mot Sjungande källan. När Etienne kommer hem till änkan Barot och beställer matsäck får han höra att två herrar varit här och sökt honom — i korta svarta kappor… (änkans ögon glittrar oroligt). Etienne går genast upp och packar en väska med nödvändigheter samt avviker genom köksfönstret.

Han tar in på Stegrande Hästen på Rue Montmartre, ett resandevärdshus just innanför stadsmurarna där mycket trafik passerar på väg till Hallarna. I skenet av ett litet ljus skriver han först brev till Jean-Claude om Simons belägenhet, samt en not till Leo om var han befinner sig.

Comments

eor

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.