Blixtrande Klingor

Tisdag 7:e juni nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen + Ånyo i Svarta Korsets spår

Etienne tillbringar morgonen med att skriva brev till Renée, medan Leo berättar för en uppmärksam åhörarskara om Lutzhausen och hur en oskyldig sitter på Bastiljen. Den oskyldige å sin sida äter skorpor med fikonmarmelad på vid sin visit i de Balmains cell, där han också trakteras med information om de Sauvé. Tydligen är han fängslad för ett giftmord på en kapten och dennes adjutant, till synes oförklarligen. Bastiljens invånare spekulerar i ett crime passionel. Simon får också höra att när M. Montagnier fått en idé i sitt huvud släpper han den sällan.

På väg till möte med Leo besöker Etienne St. Mery och talar med fader Guillaume om Simons belägenhet, och hoppas denne kan erbjuda den stackars fången andlig tröst. Han skickar även med ett meddelande till Simon. Efter lunch på Kålhandlarens fromma besöker man (trots Leos ihärdiga motstånd) skräddaren där Etienne provar en toile i vitt tyg av sin väst, för korrektion av plagget. I sina försök att hålla sig ur vägen välter Leo ut en burk med knappar över hela golvet.

Etienne beger sig sedan till magistratet där han djupdyker i arkivet efter listor över benediktinerkloster. Leo går hem till rucklet på Rue de l’Ave Maria och förbereder Pablo på att följa med på intervju om att bli herrbetjänt hos en fin gentleman.

Simon har under eftermiddagen fått låna ett nätt litet gråskäckigt sto av de Besmans att rida runt, runt på Bastiljens innergårdar på. Han har också fått besök av fader Guillaume och tagits i upptuktelse av denna för den försummade bikten. Etiennes lilla meddelande om framgångarna med Lutzhausen når honom dock också från samma källa och lyfter hans hjärta. Till middag bjuder han in sällskapet de Balmain och de Sauvé.

View
Måndag 6:e juni nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Morgonen randas för tre vänner som alla sovit dåligt. Simon känner det trångt över bröstet efter att ha utforskat alla delar av sitt nya hem, Etienne har oroat sig över väskan med guld och fiender i varje hörn, och Leo har inte kunnat sluta tänka på fader Theodéric.

På förmiddagen arbetar Leo på Arsenalen med att lära ut skytteteknik, Simon läser de av Jean-Claude sig tillsända pamfletterna i det lilla lusthuset och Etienne besöker Banque de Vitoria för att förvandla guldet till värdepapper. I väntrummet bjuds han på vitt vin och sigillerar sedan tretton växlar à tio pistoler vardera. Han skickar också en not till Jean-Claude att möta honom på Röda forellen.

Leo besöker sin lilla kvarterskyrka Sta Clara i jakt på den helbrägdagörande munken. Där får han höra att det är en benediktinermunk, och att dessa munkar klär sig i svarta kåpor. När man sammanstrålar på Röda forellen på kvällen lovar Etienne att ta fram listor över stadens benediktinerkloster på magistratet. Jean-Claude får höra hela historien vilket sker under stort buller och många utrop (Etienne bokade förtänksamt ett av de privata rummen för middagen), och lovar att sprida nyheten om att det är en tysk som är skyldig via sitt nätverk. Något litet grumsar han dock över att han inte bjöds med till Sjungande källan.

View
Söndag 5:e juni nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Man äter frukost på Färgade Skägget (Leo är blek efter ännu en svår natt med magbekymmer och dricker enbart mjölk). Etienne tyngs av oro för duc d’Quagliata och assorterade polisbetjänter och bestämmer sig för att byta logi än en gång, medan Leo behöver lämna tillbaka hästen han lånade av Daniel le Normande på Arsenalen. Innan man skiljs åt föreslår Etienne att Leo kanske ska bli Simons betjänt så fort han kommer ut från Bastiljen, nu när denne har ett stort hus att ta hand om? Man bestämmer att ses på Kålhandlarens fromma på eftermiddagen.

Simon letar reda på Bastiljens kyrka som ligger i den bortersta av den tre befästningsdelarna, omgiven av grönska och med vackra glasfönster. Han talar under gudstjänsten med Pierre de Balmain som pekar ut flera andra fångar för Simon, bland annat den gamla damen Merieux som giftmördat både sin syster och sin man. Uppfriskad biktar Simon sig och beser den sista inre borggården med dess lusthus och lilla damm med fiskar och vattenväxter.

Utanför murarna har Leo vid sitt besök på Arsenalen berättat vitt och brett om sina äventyr och om hur han stirrade både kardinalsmördaren och döden självt i vitögat. Han beger sig sedan hem och somnar gott på sin egen hårda bädd. Några timmar senare får han möjlighet att upprepa förtäljandet om sina bravader, denna gång för de boende på vinden. Men även Leo får höra nyheter — om fader Theodéric som kommit från södern och sägs kunna hela de sjuka och lytta…

Etienne packar med sig allt och letar reda på ett logi i närheten av fäktskolan. Valet faller på Gyllene Oxen, som är rent och trevligt och inte är ett värdshus utan enbart har sovsalar och rum. Där lämnar han sina kläder till tvätt och ombesörjer att Toulouse och Lutzhausens svarta märr ryktas och får havre. Sedan ligger han lågt på sitt rum och packar över Lutzhausens tillgångar i sin lilla valise.

Dagen går långsamt för Simon som gör fäktövningar (utan värja) och av någon anledning inte kan släppa tanken på var hans St Didier-nål är? Han kan se den för sin inre syn i lådan på skänken i sina rum på Rue des deux Portes. Etienne och Leo äter kaninstuvning på Kålhandlarens fromma och diskuterar en eventuell anställning, som inte kan gälla Leo eftersom han redan är i duc de Poissys tjänst. Leo hör också en annan gäst, en munk, berätta om fader Theodéric från Avignon men på direkt fråga vet denne tyvärr inte var man kan hitta honom.

View
Lördag 4:e juni nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Morgonen förflyter i spänd förväntan. Leo ser till att vagnen körs fram (och att ett extra knyte med ost skickas med). Plötsligt kommer Lutzhausen gående från de bakre hagarna och full panik utbryter! Etienne försöker se när korgen byter ägare: det är en söt blond försäljare som erbjuder Lutzhausen den och han köper den beredvilligt. Under tiden smyger Leo bort genom den bakre trädgården, når fram till Lutzhausens svarta häst och skär igenom sadelgjorden på den lite lagom mycket…

Lutzhausen rider snart lugnt iväg (medan Leo gömmer sig i buskarna) och Etienne sitter upp och rider efter. När han kommer upp jämsides utmanar han Lutzhausen med skarpt sanningssägande om dennes nattsvarta dåd, som får skurken att direkt sporra sin häst för att lämna Etienne i dammet bakom sig — men då brister sadelgjorden, han faller av, och Etienne rider på osvikligt manér över honom! Toulouse är van vid detta förfarande nu och Lutzhausen ådrar sig troligen en punkterad lunga, eftersom han hostar och har svårt att komma upp.

Leo anländer från sin position vid de bakre hagarna och Etienne lämnar Leo som vakt över Lutzhausen medan han hämtar vagnen. Lutzhausen försöker då köpa Leo men när denne inte vill veta av några pengar visar det sig att Lutzhausen på något sätt lyckats lirka upp en pistol — han avlossar nu ett skott mot Leo, men omtöcknad av den omilda behandlingen missar han sitt skott så att Leo hör kulan surra förbi otäckt nära sin tinning. Leo ser sedan till att oskadliggöra Lutzhausen medelst hederligt fysiskt våld.

Etienne anländer med transportmedlet: Lutzhausen buntas oceremoniellt in i det och hans häst knyts fast bakpå. Efter ilfärd i den täckta vagnen till Paris och justitiepalatset kan man triumfatoriskt överlämna uslingen i händerna på justitiekanslern de la Tour de Vezelay personligen, som släpper allt för att överse den fortsatta proceduren men ändå snabbt hinner trycka Etiennes hand.

Eftersom Etienne hyser betänkligheter över att gå hem tar man in på Färgade Skägget i Quartier Latin. Lutzhausens effekter som nu fallit i händerna på våra vänner uppgår till en snabb svart märr, 130 pistoler, två vanliga ryttarpistoler och en liten pistol samt en sadelväska med personliga effekter. Dessa gås igenom och man hittar utöver ovan nämnda pengar och vapen också kläder och andra persedlar samt ett flertal brev. Etienne försöker läsa breven men de är skrivna på tyska och med fraktursstil så det är mycket svårt. En Henrike verkar figurera: syster eller hustru tror Etienne, fader tror Leo — det står säkert Enrique. Leo äter ost och Färgade Skäggets korv och lägger sig mycket mätt, igen.

Denna dag går mycket långsamt för Simon. Han utforskar Bastiljen och hittar en liten rosengård. Där lär han känna en annan medfånge, Pierre de Balmain, som nu levt bakom dessa murar i 17 år. Han lånar en liten predikobok av Simon som denne burit med sig men inte riktigt haft ro att bläddra i, och råder Simon å det bestämdaste att skriva till sina beskyddare.

View
Fredag 3:e juni nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Leo, som fått Etiennes not uppläst för sig av Maria (som stakat sig på de svåra orden), infinner sig lite sent till Stegrande Hästen. Man rider ut mot Chelles, mot Sjungande källan, dit man kommer lagom till lunch. Cider, vin och kallskuret intas — hjortstek och den utsökta grönpepparkorven som Leo inte riktigt förstår sig på (“är den grön för att den legat i rännstenen? sådant blir man dålig i magen av”), han föredrar osten. Man hyr också en svit och bokar en vagn för nästkommande dag.

Simon får sig en kista tillsänd av Jean-Claude med bra vin, småtilltugg som mandlar etc, de senaste dagsedlarna, kortlek och tärningar. Han får nu reda på att kardinalen lever i högönskelig välmåga. de Sauvé bjuds in på middag igen, spädgris som beställs från Röda Forellen, och portvakten M. Jalon underrättas om att Simon blir borta ett tag i “affärer”. Under middagens trevligheter (man jämför och breddar sin dryckessångsrepertoar) kommer M. Montagnier in hos Simon igen och sänker stämningen rejält trots att han genast avlägsnar sig. Senare under kvällen kommer han tillbaka igen och fortsätter plåga Simon med sina tråkiga frågor, nu mest om Etienne.

Etienne och Leo tar sviten i besittning: ett stort rum med säng och soffgrupp, ett angränsande tvättrum och ett litet rum för medföljande betjänt (med kommod och utan tapeter, enbart enkla brädväggar). Leo utforskar omgivningarna och hittar en “bakväg” in på värdshusets marker som verkar trolig för Lutzhausen att ta. Etienne skriver till de la Tour de Vezelay och på kvällen avnjuter man Sjungande källans utmärkta rotisserie. Etienne köper vigvatten och band från det närliggande klostrets scriptorium av en försäljare på värdshuset.

På natten vaknar Leo av ohyggligt magont efter sina utsvävningar och finner att nattkärlet i hans rum tycks vara dimensionerat för en minderårig kammarjungfrus lilla strilande, inte Leos osturladdningar. Han hinner dock ner till avträdet på gården innan en olycka sker.

View
Torsdag 2:a juni nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen + Ånyo i Svarta Korsets spår

Leo kommer till Etienne medan denne ännu äter frukost i köket hos änkan Barot, och får sig en slev av gröten han med. Etienne klär sig alldeles för långsamt men till sist kommer de iväg till kvarnen vid Seine, som ligger lantligt och lugnt i en liten klunga med ett par tre lagerhus utöver själva kvarnen.

En hunds skällande kallar fram några sluskar inne på gården, som efter hårda ord från den fine herren ordnar en audiens hos Tysken. Man kommer in i en lagerbyggnad med högt i tak och visas upp på en mezzanin där Tysken sitter bakom vad man skulle kunna kalla ett skrivbord, uppenbarligen nyvaknad och nyss påklädd, med en “officiell” kask på huvudet.

Etienne visar sitt dokument och Tysken studerar det, uppenbart imponerad av stämplar och sigill, men har ändå fräckheten att kräva en avgift på 5 L för frisläppandet, för “administrativa avgifter” på grund av allt “pappersarbete” — varvid han visar på en hög smutsiga ark på bordets hörn som möjligen kunde imponera på en illiterat. Leo blir mycket upprörd men Etienne plockar ändå upp den begärda summan ur sin börs och placerar i en prydlig trave på bordet, som Leo genast slår ut på golvet i sin ilska: däremot glömmer han att plocka upp mynten när de strax därefter eskorteras ner till ett lider varifrån man leder ut Abou. En rörande återförening sker och strax därefter återfärd till staden.

Simons möbler levereras äntligen och han hittar en tvättnota i kistan med kläder som sätter myror i huvudet på honom i flera timmar. Är det någon som vill säga honom något, i kod? Utöver klädkistan, sin säng, ett bord och två stolar får han också en hylla med några böcker och sitt kära schackbräde. de Sauvé bjuds in på middag (kapuner i kaprissås) och några partier schack, som Simon vinner.

I skymningen får Simon besök, av en M. Montagnier som ställer kompletterande frågor om Simons inblandning i mordförsöket på kardinalen. Detta sker på ett tystlåtet och hövligt men ändå otäckt insinuerande sätt. Bland annat frågar Montagnier om Simon hört namnet “Renzini”. Simon förmedlar också tjänstvilligt Etiennes adress till M. Montagnier. Efter att denne gått svalkar Simon av sig ute i den mörka korridoren mellan cellerna, och blir då vittne till hur en person höljd i kappa tystlåtet förs in i de Sauvés cell — Simon hinner dock uppfatta att denne säger “Jag har nyheter om Zaragoza”.

Tidigare under dagen har Abou placerats under Marias vård, och Cristina vet att berätta att kardinalen, Guds ära vare prisad, mirakulöst klarat sig med en skråma i armen (vilket förbryllar Leo som uppe på läktaren med egna ögon såg att eminensen blödde kraftigt). Etienne insisterar på att ta med Leo till Mme Chastelliers egen skräddare på Rue Michel le Comte. Där gör han Leo något litet mer uthärdlig att ha i möblerade rum genom en ekiperingsinsats — skräddarens assistent som måste ta mått på Leo svimmar nästan av dennes stressutdunstningar i den obehagliga situationen — samt fiskar efter siden. Ja, det gula marokängsidenet såldes här till Mme Chastellier, hon köpte nästan hela partiet. Etienne förevisas en himmelsblå variant som han förälskar sig djupt i och beställer en väst av.

Etienne och Leo äter sen kvällsvard på Kålhandlarens fromma och planerar morgondagens avfärd mot Sjungande källan. När Etienne kommer hem till änkan Barot och beställer matsäck får han höra att två herrar varit här och sökt honom — i korta svarta kappor… (änkans ögon glittrar oroligt). Etienne går genast upp och packar en väska med nödvändigheter samt avviker genom köksfönstret.

Han tar in på Stegrande Hästen på Rue Montmartre, ett resandevärdshus just innanför stadsmurarna där mycket trafik passerar på väg till Hallarna. I skenet av ett litet ljus skriver han först brev till Jean-Claude om Simons belägenhet, samt en not till Leo om var han befinner sig.

View
Onsdag 1:a juni nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Etienne får tag i Leo på Arsenalen och man diskuterar händelserna. Etienne vill åka ut till Sjungande källan och lägga sig på vakt redan under morgondagen, men Leo vägrar att åka någonstans innan lördagen.

Etienne besöker magistratet och hör rykten om att någon gripits för mordförsöket på kardinalen. Efter lunch på Röda Forellen rider han hem och hittar där två brev, ett från Simon (om möbler, annars kortfattat) och ett från Mme Chastellier, som vill träffa honom enskilt, snarast. Leo å sin sida snokar runt på diverse krogar och får resa på att Tysken och hans gäng håller till vid den gamla kvarnen utanför muren vid Porte St Antoine, vid den sträcka av Seine som kallas Port au Plastre. Han får också reda på att tvångsvärvade brukar säljas till galärerna efter marsch till Marseilles.

Simon ligger inte heller på latsidan, han låter brevledes skicka efter vin från Röda Forellen, samt äter återigen hos de Sauvé, skvallrar, spelar kort och dricker vin. Han tillbringar också mycket tid med att studera den glittrande Seine från sitt fönster.

Etienne tar hand om Simons möbelbekymmer genom att ge portvakten Jalon brevet, sedan letar han reda på Leos adress på Arsenalen och beger sig hem till honom. Det är en förvånad Leo som hör gatubarnen ropa på honom och kommer ner för att finna en belägrad Etienne — kanske är Etienne lika förvånad över att se de minsta barnen klänga på Leo och kärvänligt kalla honom Bonne-Chance.

Leo följer med Etienne hem till Mme Chastellier på Rue des Rosieres men stannar i stallet. Etienne visas in i en ljus och modern boudoir inredd i blått, där Mme Chastellier sitter vid en sybåge och broderar i sällskap av en bur med vackert sjungande småfåglar. Hon bjuder på plommonvin och frågar ut Etienne om händelserna i en verbal fäktscen där Etienne klarar sig med den hedern (och inte nämner Sant’Angelos namn, däremot berättar om Lutzhausen).

Den information Mme bjuder på utöver plommonvinet belöper sig till två varningar — en för duc d’Quagliata, en italienare som hon kallar för en björn: reta honom inte… Tydligen har denne duc haft misslyckade affärer med kardinalen. Han verkar också själv frukta någon i Italien? Den andra varningen gäller Etienne personligen, någon är ute efter att släpa Etiennes goda namn och heder i smutsen. Mme Chastellier nekar också till att ha kastat en kappa och slöja över sig i katedralen, samt säger till Etienne: “Jag beundrar er”.

Dagen avslutas med att Leo efter att ha kokat i sitt eget spad ute i stallet biter ihop och ber Etienne om hjälp med att få tillbaka Abou. Etienne rider vänligt förbi det kvällstomma magistratet med Leo i släptåg och skriver ett officiellt dokument om detta med många stämplar och band, samt lovar att assistera juridiskt under morgondagens planerade exkursion till Port au Plastre.

View
Tisdag 31:a maj nådens år 1624 (del 3)
Den stora skyttetävlingen

På läktaren råder uppror då ett skott från ingenstans får kardinal Richelieu att blödande falla ihop. Det blir stor kalabalik då alla försöker ta sig därifrån — Leo räddar baronessan både från att bli nedtrampad och från att bli av med sitt guldarmband. Han bär henne till baronens vagn och ser till att sällskapet kommer säkert hem.

Simon förs i ett hårt grepp ut i gränden bakom huset där det verkar som om han ska få gott om stryk, men tillrusande polisbetjänter tar över och han förs till en temporär polislokal, en band- och knappaffär på Rue St Honoré. Han bjuds på citronvatten och en depesch går iväg. Tre av individerna som grep honom (två mjölnarlärlingar och en person i randig väst) ger upprört vittnesmål om vad de såg i rummet intill. Någon timme senare kommer en skrivelse åter — lettres de cachet där bläcket knappt torkat — tillsammans med en vagn, i vilken Simon med neddragna gardiner förs till Bastiljen.

Vindbryggan fälls ekande ner och vagnen rullar in på första borggården. Simon förs in i stora hallen och får lämna ifrån sig sina vapen till tjänstgörande löjtnant de Besmans och tömma sina fickor. Han förs sedan till guvernören de Courlandons rum, där han får sitta ner och bjuds på dricka och konversation. Sedan läses lettres de cachet upp och Simon förs in som fånge nr 14 i rullorna.

Därefter förs han upp till våning fyra, och in i rum fem, som är tomt sånär som på en liten pall. En skrivare kommer med tillsammans med löjtnanten och Simons berättelse nedtecknas: allt om Lutzhausen, och även om Sant’Angelo och bortförandet av St. Pierre. Simon nämner även vicomte de Bouvard och att han arbetat på uppdrag åt justitiekanslern de la Tour de Vezelay (se I justitiekanslerns hemliga tjänst). Efter att ha informerat om att man kan låta hämta hit egna möbler eller hyra enklare saker lämnar man sedan Simon ensam, så att han kan njuta av den vackra utsikten över Arsenalen och Seine.

När Leo kommer hem uppdagas en vindsvåning i husrucklet som är i uppror. Cristina gråter: Abou är borta! Leo ger sig genast ut på stadens gator och på Pont Notre Dame får han höra av en försäljare av torkad frukt att han sett något handgemäng på Quai Pelletier. Instinkten leder Leo dit, han frågar runt i en folksamling som står och diskuterar mordförsöket på kardinalen och tycker sig se en glimt av kunskap i en fattig hamnsjåares öga, så han jagar in denne i ett lagerhus och får höra att det är Tyskens tvångsvärvargäng som tagit Abou! Sjåaren vet inte var de finns, de brukar hänga på tavernor, så Leo låter honom löpa och gnaskar loss på en skinka inne i lagret i vild tröstätning.

Simon fördriver kvällen med att låna skrivdon av den trevlige fången i cellen bredvid, som presenterar sig som Sebastien de Sauvé. Simon skriver till Etienne och ber att få sig diverse möbler och förströelser tillsänt, och dinerar sedan med de Sauvé i hans bekvämt inrättade rum. Kvällen avslutas med ett parti lansquenet varvid Simon vinner användningen av de Sauvés säng, som själv sover på soffan.

Etienne har under tiden tagit hand om Lafayette och Toulouse och stallat in dem uppe hos sig samt letat efter Cormorant i tre timmar på stadens gator. Till sist hittar han honom hemma hos sig, i mammas kök på Rue des deux Portes. Cormorant har tappat bort Simons gamla bössa men har de båda nya som köptes av Daniel le Normande i behåll. Etienne är så lättad att se gossen att han med en handviftning förlåter att Simons ena vapen kommit bort, för vilket både kokerskan och Cormorant är översvallande tacksamma.

Etienne gör sedan ett besök hos St. Pierre på Rue Plastrière. De förhoppningar han kan ha haft om hjälp grusas då det står klart att St. Pierres minne inte är vad det varit. Den forne fäktmästaren sitter i en länstol vid sitt burspråk och iakttar småfåglarna… att Etienne haft problem med bakfoten minns han dock. Etienne rider hem och sover mycket oroligt den natten.

View
Tisdag 31:a maj nådens år 1624 (del 2)
Den stora skyttetävlingen

Etienne och Simon letar upp Cormorant som står i närmsta gathörn, hårt hållandes herrarnas skjutvapen. Man hämtar sina (oryktade) hästar och rider över den breda Pont Neuf, som idag är helt packad av folk, för att komma till skådeplatsen som ligger precis utanför stadsmuren vid sidan av Tuilerierna. Där låter man kusken till markis Moricières vagn vakta sina hästar och går in i den stängda avdelningen för de tävlande efter att ha markerats i rullorna. Man träffar kapten Zilber och Mme Lorenceau som också deltar i tävlingen, och får de skarpaste skyttarna utpekade för sig: Chevalier Tarbes, sergeant Lutzhausen, de Bergen, Bruno Remigord. Man svalkar sig med Alsacevin.

Leo kommer fram först senare, efter en het vagnstur där inget vatten stått att få, och handlar hos en vattenförsäljare det första han gör. Han letar desperat efter Simon och Etienne och hittar dem då de går ut på banan för att inspektera målen (är halmen verkligen tillräckligt välpackad?). Simon förstår direkt (nästan utan att ha hört beskrivningen av mannen i svart) att Sant’Angelo ligger bakom! Ja, det står klart för alla utom Leo, som ännu inte lärt känna Sant’Angelos bottenlösa ondska.

Leo återvänder till sitt sällskap men hindras från att gå upp på läktaren där de tagit plats, utan får bese tävlingen från marken. Första måltavlorna står ganska nära: Tarbes sätter fyra skott, Remigord tre, Simon tre och Etienne två. Det blir paus för att flytta måltavlorna längre bort, och då kommer Leo upp på läktaren i samband med att Rupert hämtar förfriskningar.

Vid avträdet talar Lutzhausen med Simon och erbjuder information om Sant’Angelo, om han kommer till ett av husen som vetter mot tävlingsplatsen och hedersläktaren, det tredje räknat från Rue St. Honoré. På övervåningen ska han hålla en liten supé efter tävlingen. En fanfar ljuder och de nio tävlande som är kvar i tävlingen (som satte fler än två skott) kallas till valplatsen. Nu sätter Tarbes tre skott, Remigord ett, Simon ett, de Bergen tre, och Lutzhausen ett. Den icke-adlige Lutzhausen drabbas då av ett vredesutbrott och stormar från platsen, ilsket hävdande att hans vapen utsatts för sabotage.

Lång paus för förfriskningar (Leo mumsar ogenerat på mandlar från baronens sällskap) och flytt av tavlorna till längre avstånd. Cormorant kommer med ett meddelande till Simon “Har S på kroken, kom genast”. Etienne och Simon lämnar tävlingen och beger sig till huset, när de kommer i trappan hör de skott inifrån och möter Lutzhausen i trappan: “Det är fruktansvärt! Sant’Angelo!”. Man rusar upp och hittar ett tomt rum med ett ännu rykande attentatsvapen. De rusar ner igen efter Lutzhausen, men hör hur folk kommer i trappan, så de hoppar ut genom ett fönster för att ta sig ut genom den lilla trädgården på baksidan, men den är omgärdad av en hög mur! Simon hjälper Etienne över muren, men inser att han inte kommer hinna över själv så han drar sina vapen mot den hop av skräddare, slaktarlärlingar och andra som kastar sig över honom med påkar och krattor… han håller dem stången en stund men övermannas sedan.

View
Tisdag 31:a maj nådens år 1624 (del 1)
Den stora skyttetävlingen

Den stora dagen randas!

Cristina och Antonio (Raquels tolvåring) lovar Leo att ta hand om Abou, och får en matsäckspåse. Leo beger sig till baron des Balastre, där han smickrar köksan och får varma briocher att äta. Efter att ha presenterat sig för baronen återvänder Leo till köket där han skojar om Rupert (som vill bli präst) till stor munterhet och trakteras med både lite grönsakssoppa och nybakt bröd.

Etienne kommer till Simon redan vid niotiden. Man packar ihop sina vapen och beger sig till Kaminen för att stalla in sina hästar, och finner stallpengen höjd till hutlöst belopp. Våra vänner arbetar sig fram till en bra plats nära Notre Dame där paraden kommer att svänga och man således ser bra — efter att Etienne medelst hot om våld och en hand på värjan flyttat på en fet bryggare som stod i vägen.

Leo får åka med inne i des Balastres vagn — det blir trångt eftersom man ska hämta upp abbé Marotte och kapten Zilber på vägen, vilket också tar väldigt lång tid på grund av att gatorna är igenkorkade med folk, ryttare och vagnar. I hettan inne i vagnen somnar Rupert och en bok med ekivoka tryck glider ur hans hand och fångas upp av Leo. Denne är också väldigt kissnödig men kan inte lätta sig förrän vagnen parkerar precis utanför stadsmuren. Därefter blir han uppvisad för diverse ädlingar som baronen känner. Utdelningen av förtjänsttecken är oändligt trist att bese, och sedan tvingas Leo in i vagnen igen för transport till Notre Dame.

Simon och Etienne avnjuter den vackra paraden av segerrusiga militärer till hurrarop och allmän festyra, och återvänder till Kaminen för en lätt lunch, som ju brukar vara bra men som idag är dyr och vattnig. Därefter beger man sig till Notre Dame, där man väntar på trappan på markisen, och har nesan att se Leo segla in tillsammans med des Balastre och hans sällskap. Leo hamnar dock förstås bakom en pelare inne i kyrkan.

Äntligen kommer markisen! Han har med sig Renée och Mme Chastellier i en vacker klänning i citrongult marokängsiden. Folk hälsar på markisen till höger och vänster, och hans gravitas (enorma mage) plockar upp drabanter längs med vägen som alla obehindrat svävar längst fram i kyrkan till bra platser. Här ser man utmärkt när konungen och drottningen anländer (med kardinal Richelieu ett par steg snett bakom).

Te Deum blir mycket lång denna dag, och när Etienne låter blicken vandra tycker han sig se Sant’Angelo! När mässan tar slut vidtar socialisering, men då tappar Etienne bort ärkefienden i mängden. Vad han istället lägger märke till är att en person i kappa och slöja — helt tydligt förklädd för att undgå igenkänning — talar med kardinalen. Särskilt låter hans skarpa blick honom se en glimt av citrongult siden under kappan…

Leo å sin sida råkar höra två män avhandlada dolska avsikter i halvkvädna ordalag: den ene är klädd i svart med guldring i örat och håret i hästsvans, den andre har av kapten Zilber tidigare tilltalats som Lutzhausen, en av de tävlande. Mannen i svart säger sig känna till Lutzhausens uppdrag, nämner namnet Quagliata och ökar belöningen med 50 pistoler om Lutzhausen implicerar Escholier (här lystrar Leo direkt!). Mannen i svart önskar lycka till med skjutandet och meddelar att belöningen kommer att dyka upp i en korg med körsbärsblom till salu på Sjungande källan på lördag. Leo försöker hitta Simon och Etienne i mängden men misslyckas trots att han klamrar sig fast vid en pelare, och tvingas med i des Balastres vagn.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.