Blixtrande Klingor

Fredag 10:e juni nådens år 1624 (del 1)
Ånyo i Svarta Korsets spår

Simon vaknar vilsen i en främmande säng och letar sig så småningom fram till en tjänare på det logi han inhysts på, Gyllene Oxen. Man serverar inte mat, alltså finns ingen frukost att få, och hans häst leddes tydligen bort av en stor svart man. Men han hittar strax ut på en större gata och upptäcker att han är helt nära Pont au Change, mitt i Paris.

Simon följer sin instinkt och går på fastande mage direkt till Färgade Skägget för att ta saken i egna händer. En morgonvisit hos budbäraren slutar dock ganska raskt med en av denne dragen pistol varvid Simon påstår sig representera de Sauvé (och budbäraren muttrar “så Moulin har alltså hyrt denne klåpare…”). Simon får sedan veta att Zaragozagrenen har lyckats höja intresset så att priset har gått upp, men att man nu behöver visa en del av planerna. Längre än ett par tre dagar kan budet — som presenterar sig som Martin — inte vänta på att få dessa planer innan han måste återvända söderut. Chevalier de Didonne kan tydligen vara behjälplig.

Etienne besvarar Renées brev och skickar med det i depeschväskan från magistratet för extra snabb leverans. På väg ut möter han chefen Gilbert Balastre på väg in och hälsar artigt. Vid lunchdags springer han lämpligt nog på Simon på Röda Forellen och man skriver en not till Leo att ansluta där på kvällen. Sedan festar man på gödkalv med sparris och planerar dagens fortsatta värv, samt diskuterar Lutzhausen och vilka kläder man ska packa med sig till Juilly-besöket.

Leo tar med sig Abou och beger sig tidigt på morgonen till St Victor. Den snabbaste vägen dit från brödernas hem är att ta de enklare broarna över Seine vid Ile Saint-Louis: Pont Marie är långt ifrån färdigkonstruerad och man får i dagsläget korsa floden på pontoner, men träbron Pont de la Tournelle används redan reguljärt. Man lyckas obemärkt smyga sig upp bakpå en virkestransport vilket känns lite säkrare vid överfärden.

Vid klostret har ännu inte alltför många halta och lytta samlats, så Leo får en bra plats i kön. Han och Abou visas in med fyra andra: en gammal gubbe, en äldre kvinna med huckle och ett par unga tvillingar, båda med långa flätor. Av okänd anledning låter fader Theodérics medhjälpare Leo och Abou vänta till sist med att få träffa den helige patern — Abou är ganska orolig men när en procession av bröder sjungande rör sig förbi med långa tunna ljus i händerna lugnar han sig.

Applikanterna som går in före kommer alla ut förändrade: gubben rakare, den äldre kvinnan gladare, tvillingarna fnissande och glödande av lycka. Inne hos fader Theodéric sprider många brinnande vaxljus sin värme och en kryddad doft mättar rummets luft. Theodéric lägger sina händer på Abou och mumlar något, varvid Abou direkt svimmar. Leo har en grannlaga uppgift att få hem sin bror eftersom han inte vaknar utan tycks ha fallit i djup sömn, men det går till sist.

View
Torsdag 9:e juni nådens år 1624
Ånyo i Svarta Korsets spår

Simons första ärende blir att besöka Mme Chastelliers skräddare Michel le tailleur och beställa en laxrosa väst i marokängsiden samt en gul rock i sammet. Under tiden lånar Leo Lafayette och rider över Seine till klostret St Victor, just utanför Porte St Victor i sydöstra delen av Paris. Där finner han ca 50-60 applikanter om fader Theodérics nåd som väntar utanför klostrets portar. Leo får reda på att benediktinermunkar har en tyst dag i dag och att det är osannolikt att någon helning kommer att ske denna dag, kanske ikväll eller imorgon.

Man sammanstrålar på eftermiddagen hos Simon. Etienne har redan gjort två avskrifter av de Sauvés brev när Leo kommer dit (en att behålla själv, en att ge till de la Tour de Vezelay). Paketet från skräddaren har också anlänt, och när Etienne packar upp det slår som en glans från glittrande vatten och himmelens skyar upp över de församlade — den blå västen är klar. I paketet finns också kläderna som beställts åt Leo, som sällskapet insisterar på att han genast provar. Cormorant finns lyckligtvis till hands och kan diskret hjälpa Leo när han trasslar in sig i okända snören i klädedräkten.

Därefter rider man till Justitiepalatset och lämnar de Sauvés brev till depeschkontoret. På Banque de Vitoria låter Etienne växla in två av växlarna så att man är stadda vid kassa, och sedan ber Simon att få träffa bankdirektören M. Moulin. Han överlämnar det ursprungliga brevet och bjuds på ett gott (?!) italienskt vin samt får av den nervöse bankchefen ett kodutbyte att säga till kontakten som har sin bas på Färgade Skägget. Koden är: ”Våren är tidig i Spanien”. Svaret ska vara ”Mandelträden står i blom” varpå man ska svara ”Risken för frost är ännu inte över”.

Medan Etienne diskuterar filosofi med ett par studenter på Färgade Skägget (och Leo äter upp deras korv när all uppmärksamhet är fäst vid den livliga argumentationen) identifierar Simon budbäraren och får när han följer med upp på rummet reda på att meddelandet redan levererats och att det är svaret man väntar på. Kontakten framhåller att “om sällskapet splittrats behöver vi veta vem vi har att göra med” och vill veta vem som står bakom Moulin.

Man avviker missmodiga från platsen, äter kaninragu och inlagda päron på Kaminen, tar med vin och rider planlöst runt i Paris. På den lilla gatstumpen Rue de la Tannerie hittar man en liten intim lokal som kallas Eken. Här avnjuter man ost, alsaciskt vin, honung, fikon etc intill sen timma medan Simon enträget insisterar på att göra ett besök på ett hus med dåligt rykte, varför inte La Rochelle? Strax därefter somnar han och Etienne har ett fasligt sjå att med hjälp av Leo få honom till närmsta säng, som lyckligt nog finns nära, på Gyllene Oxen.

Etienne finner ett brev från Renée med inbjudan till Juilly när han sent omsider kommer hem till sitt lilla rum hos änkan Barot.

View
Onsdag 8:e juni nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen + Ånyo i Svarta Korsets spår

Det regnar. På tidiga eftermiddagen kommer de Besmans till Simons cell och meddelar att allt naturligtvis varit ett beklagligt missförstånd och att han är fri. Simon börjar packa ihop sina saker och säger adjö till de Sauvé, som då ber om en liten tjänst, ett brev som ska levereras till Rue du Vertbois 32. Simon går självklart med på detta. Därefter får han tillbaka sina vapen av de Besmans i den stora hallen och kan släntra ut ur Bastiljen, ut på Paris regnvåta gator, som en fri man.

Hemma hos sig mottas Simon med glädje av allt tjänstefolk: portvakten Jalon, Cormorant och hans moder, ja till och med av stallpojken som Simon inte lärt sig namnet på. Rummen ser dock malätna ut med hälften av möblemanget borta, men Simon blir lycklig över att hitta sin St Didier-nål i skänken precis där han trodde.

Simons misstänksamhet driver honom att också öppna och läsa de Sauvés brev. Adressen det skulle levereras till var ju samma som figurerade i utredningen av mordet på de la Tour de Vezelays agent Le Croit föregående höst. Förra året redde man också ut att Le Croit förgiftats på Le Cygne, en klubb för den österrikiska intresseorganisationen Svarta Korset.

Brevet innehåller utöver text även ett kodat meddelande i marginalen. Simon söker i sitt bibliotek med hemliga koder (innehar två olika!) och finner att det är samma kod som Svarta Korset använder sig av och att den dolda texten lyder “Nyheter från Zaragoza”. Simon skickar också en not till Etienne att möta honom på Kaminen, ordnar med sina möbler samt ser över sin post. Där finner han en inbjudan till en fest vicomte de Bouvard ämnar hålla “till Etienne d’Adours ära” den 15:e juni.

Etienne har under dagen fått en lista från Yves Knippel på magistratet över benediktinerkloster i Paris, som han tar med sig till mötet med Leo på Kålhandlarens fromma. Leo har med sig Pablo, i en skjorta framgrävd av tvätterskorna, som besvarar alla frågor från Etienne med “Oui, monsieur”, precis som Leo lärt honom.

Etienne skickar också Leo hem till honom för att hämta posten och höra hur landet ligger. Leo återvänder med de Bouvards inbjudan samt Simons not. “Han är fri, monsieur!” En sten faller från Etiennes hjärta. Man beger sig därefter till det närmaste benediktinerklostret, som ligger på Rue des Blanc Manteaux. Då man frågar efter fader Theodéric räcks en lapp ut ur smidesgallret av den tyste munken innanför med texten “St. Victor”.

Simon beger sig sedan till fäktskolan, där han träffar Jean-Claude, Olivier Touchot och ett halvdussin andra elever. Man fäktar och umgås och beger sig sedan till Kaminen. Inte långt därefter ansluter Etienne och Leo. Simon berättar om sin plåga, även om han hela tiden var vid gott mod, särskilt när han fått höra “Ju högre upp, desto fortare kommer man ut”. Etienne och Leo berättar om infångandet av Lutzhausen, och Simon fyller i med information om brevet han fick av de Sauvé.

View
Tisdag 7:e juni nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen + Ånyo i Svarta Korsets spår

Etienne tillbringar morgonen med att skriva brev till Renée, medan Leo berättar för en uppmärksam åhörarskara om Lutzhausen och hur en oskyldig sitter på Bastiljen. Den oskyldige å sin sida äter skorpor med fikonmarmelad på vid sin visit i de Balmains cell, där han också trakteras med information om de Sauvé. Tydligen är han fängslad för ett giftmord på en kapten och dennes adjutant, till synes oförklarligen. Bastiljens invånare spekulerar i ett crime passionel. Simon får också höra att när M. Montagnier fått en idé i sitt huvud släpper han den sällan.

På väg till möte med Leo besöker Etienne St. Mery och talar med fader Guillaume om Simons belägenhet, och hoppas denne kan erbjuda den stackars fången andlig tröst. Han skickar även med ett meddelande till Simon. Efter lunch på Kålhandlarens fromma besöker man (trots Leos ihärdiga motstånd) skräddaren där Etienne provar en toile i vitt tyg av sin väst, för korrektion av plagget. I sina försök att hålla sig ur vägen välter Leo ut en burk med knappar över hela golvet.

Etienne beger sig sedan till magistratet där han djupdyker i arkivet efter listor över benediktinerkloster. Leo går hem till rucklet på Rue de l’Ave Maria och förbereder Pablo på att följa med på intervju om att bli herrbetjänt hos en fin gentleman.

Simon har under eftermiddagen fått låna ett nätt litet gråskäckigt sto av de Besmans att rida runt, runt på Bastiljens innergårdar på. Han har också fått besök av fader Guillaume och tagits i upptuktelse av denna för den försummade bikten. Etiennes lilla meddelande om framgångarna med Lutzhausen når honom dock också från samma källa och lyfter hans hjärta. Till middag bjuder han in sällskapet de Balmain och de Sauvé.

View
Måndag 6:e juni nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Morgonen randas för tre vänner som alla sovit dåligt. Simon känner det trångt över bröstet efter att ha utforskat alla delar av sitt nya hem, Etienne har oroat sig över väskan med guld och fiender i varje hörn, och Leo har inte kunnat sluta tänka på fader Theodéric.

På förmiddagen arbetar Leo på Arsenalen med att lära ut skytteteknik, Simon läser de av Jean-Claude sig tillsända pamfletterna i det lilla lusthuset och Etienne besöker Banque de Vitoria för att förvandla guldet till värdepapper. I väntrummet bjuds han på vitt vin och sigillerar sedan tretton växlar à tio pistoler vardera. Han skickar också en not till Jean-Claude att möta honom på Röda forellen.

Leo besöker sin lilla kvarterskyrka Sta Clara i jakt på den helbrägdagörande munken. Där får han höra att det är en benediktinermunk, och att dessa munkar klär sig i svarta kåpor. När man sammanstrålar på Röda forellen på kvällen lovar Etienne att ta fram listor över stadens benediktinerkloster på magistratet. Jean-Claude får höra hela historien vilket sker under stort buller och många utrop (Etienne bokade förtänksamt ett av de privata rummen för middagen), och lovar att sprida nyheten om att det är en tysk som är skyldig via sitt nätverk. Något litet grumsar han dock över att han inte bjöds med till Sjungande källan.

View
Söndag 5:e juni nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Man äter frukost på Färgade Skägget (Leo är blek efter ännu en svår natt med magbekymmer och dricker enbart mjölk). Etienne tyngs av oro för duc d’Quagliata och assorterade polisbetjänter och bestämmer sig för att byta logi än en gång, medan Leo behöver lämna tillbaka hästen han lånade av Daniel le Normande på Arsenalen. Innan man skiljs åt föreslår Etienne att Leo kanske ska bli Simons betjänt så fort han kommer ut från Bastiljen, nu när denne har ett stort hus att ta hand om? Man bestämmer att ses på Kålhandlarens fromma på eftermiddagen.

Simon letar reda på Bastiljens kyrka som ligger i den bortersta av den tre befästningsdelarna, omgiven av grönska och med vackra glasfönster. Han talar under gudstjänsten med Pierre de Balmain som pekar ut flera andra fångar för Simon, bland annat den gamla damen Merieux som giftmördat både sin syster och sin man. Uppfriskad biktar Simon sig och beser den sista inre borggården med dess lusthus och lilla damm med fiskar och vattenväxter.

Utanför murarna har Leo vid sitt besök på Arsenalen berättat vitt och brett om sina äventyr och om hur han stirrade både kardinalsmördaren och döden självt i vitögat. Han beger sig sedan hem och somnar gott på sin egen hårda bädd. Några timmar senare får han möjlighet att upprepa förtäljandet om sina bravader, denna gång för de boende på vinden. Men även Leo får höra nyheter — om fader Theodéric som kommit från södern och sägs kunna hela de sjuka och lytta…

Etienne packar med sig allt och letar reda på ett logi i närheten av fäktskolan. Valet faller på Gyllene Oxen, som är rent och trevligt och inte är ett värdshus utan enbart har sovsalar och rum. Där lämnar han sina kläder till tvätt och ombesörjer att Toulouse och Lutzhausens svarta märr ryktas och får havre. Sedan ligger han lågt på sitt rum och packar över Lutzhausens tillgångar i sin lilla valise.

Dagen går långsamt för Simon som gör fäktövningar (utan värja) och av någon anledning inte kan släppa tanken på var hans St Didier-nål är? Han kan se den för sin inre syn i lådan på skänken i sina rum på Rue des deux Portes. Etienne och Leo äter kaninstuvning på Kålhandlarens fromma och diskuterar en eventuell anställning, som inte kan gälla Leo eftersom han redan är i duc de Poissys tjänst. Leo hör också en annan gäst, en munk, berätta om fader Theodéric från Avignon men på direkt fråga vet denne tyvärr inte var man kan hitta honom.

View
Lördag 4:e juni nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Morgonen förflyter i spänd förväntan. Leo ser till att vagnen körs fram (och att ett extra knyte med ost skickas med). Plötsligt kommer Lutzhausen gående från de bakre hagarna och full panik utbryter! Etienne försöker se när korgen byter ägare: det är en söt blond försäljare som erbjuder Lutzhausen den och han köper den beredvilligt. Under tiden smyger Leo bort genom den bakre trädgården, når fram till Lutzhausens svarta häst och skär igenom sadelgjorden på den lite lagom mycket…

Lutzhausen rider snart lugnt iväg (medan Leo gömmer sig i buskarna) och Etienne sitter upp och rider efter. När han kommer upp jämsides utmanar han Lutzhausen med skarpt sanningssägande om dennes nattsvarta dåd, som får skurken att direkt sporra sin häst för att lämna Etienne i dammet bakom sig — men då brister sadelgjorden, han faller av, och Etienne rider på osvikligt manér över honom! Toulouse är van vid detta förfarande nu och Lutzhausen ådrar sig troligen en punkterad lunga, eftersom han hostar och har svårt att komma upp.

Leo anländer från sin position vid de bakre hagarna och Etienne lämnar Leo som vakt över Lutzhausen medan han hämtar vagnen. Lutzhausen försöker då köpa Leo men när denne inte vill veta av några pengar visar det sig att Lutzhausen på något sätt lyckats lirka upp en pistol — han avlossar nu ett skott mot Leo, men omtöcknad av den omilda behandlingen missar han sitt skott så att Leo hör kulan surra förbi otäckt nära sin tinning. Leo ser sedan till att oskadliggöra Lutzhausen medelst hederligt fysiskt våld.

Etienne anländer med transportmedlet: Lutzhausen buntas oceremoniellt in i det och hans häst knyts fast bakpå. Efter ilfärd i den täckta vagnen till Paris och justitiepalatset kan man triumfatoriskt överlämna uslingen i händerna på justitiekanslern de la Tour de Vezelay personligen, som släpper allt för att överse den fortsatta proceduren men ändå snabbt hinner trycka Etiennes hand.

Eftersom Etienne hyser betänkligheter över att gå hem tar man in på Färgade Skägget i Quartier Latin. Lutzhausens effekter som nu fallit i händerna på våra vänner uppgår till en snabb svart märr, 130 pistoler, två vanliga ryttarpistoler och en liten pistol samt en sadelväska med personliga effekter. Dessa gås igenom och man hittar utöver ovan nämnda pengar och vapen också kläder och andra persedlar samt ett flertal brev. Etienne försöker läsa breven men de är skrivna på tyska och med fraktursstil så det är mycket svårt. En Henrike verkar figurera: syster eller hustru tror Etienne, fader tror Leo — det står säkert Enrique. Leo äter ost och Färgade Skäggets korv och lägger sig mycket mätt, igen.

Denna dag går mycket långsamt för Simon. Han utforskar Bastiljen och hittar en liten rosengård. Där lär han känna en annan medfånge, Pierre de Balmain, som nu levt bakom dessa murar i 17 år. Han lånar en liten predikobok av Simon som denne burit med sig men inte riktigt haft ro att bläddra i, och råder Simon å det bestämdaste att skriva till sina beskyddare.

View
Fredag 3:e juni nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Leo, som fått Etiennes not uppläst för sig av Maria (som stakat sig på de svåra orden), infinner sig lite sent till Stegrande Hästen. Man rider ut mot Chelles, mot Sjungande källan, dit man kommer lagom till lunch. Cider, vin och kallskuret intas — hjortstek och den utsökta grönpepparkorven som Leo inte riktigt förstår sig på (“är den grön för att den legat i rännstenen? sådant blir man dålig i magen av”), han föredrar osten. Man hyr också en svit och bokar en vagn för nästkommande dag.

Simon får sig en kista tillsänd av Jean-Claude med bra vin, småtilltugg som mandlar etc, de senaste dagsedlarna, kortlek och tärningar. Han får nu reda på att kardinalen lever i högönskelig välmåga. de Sauvé bjuds in på middag igen, spädgris som beställs från Röda Forellen, och portvakten M. Jalon underrättas om att Simon blir borta ett tag i “affärer”. Under middagens trevligheter (man jämför och breddar sin dryckessångsrepertoar) kommer M. Montagnier in hos Simon igen och sänker stämningen rejält trots att han genast avlägsnar sig. Senare under kvällen kommer han tillbaka igen och fortsätter plåga Simon med sina tråkiga frågor, nu mest om Etienne.

Etienne och Leo tar sviten i besittning: ett stort rum med säng och soffgrupp, ett angränsande tvättrum och ett litet rum för medföljande betjänt (med kommod och utan tapeter, enbart enkla brädväggar). Leo utforskar omgivningarna och hittar en “bakväg” in på värdshusets marker som verkar trolig för Lutzhausen att ta. Etienne skriver till de la Tour de Vezelay och på kvällen avnjuter man Sjungande källans utmärkta rotisserie. Etienne köper vigvatten och band från det närliggande klostrets scriptorium av en försäljare på värdshuset.

På natten vaknar Leo av ohyggligt magont efter sina utsvävningar och finner att nattkärlet i hans rum tycks vara dimensionerat för en minderårig kammarjungfrus lilla strilande, inte Leos osturladdningar. Han hinner dock ner till avträdet på gården innan en olycka sker.

View
Torsdag 2:a juni nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen + Ånyo i Svarta Korsets spår

Leo kommer till Etienne medan denne ännu äter frukost i köket hos änkan Barot, och får sig en slev av gröten han med. Etienne klär sig alldeles för långsamt men till sist kommer de iväg till kvarnen vid Seine, som ligger lantligt och lugnt i en liten klunga med ett par tre lagerhus utöver själva kvarnen.

En hunds skällande kallar fram några sluskar inne på gården, som efter hårda ord från den fine herren ordnar en audiens hos Tysken. Man kommer in i en lagerbyggnad med högt i tak och visas upp på en mezzanin där Tysken sitter bakom vad man skulle kunna kalla ett skrivbord, uppenbarligen nyvaknad och nyss påklädd, med en “officiell” kask på huvudet.

Etienne visar sitt dokument och Tysken studerar det, uppenbart imponerad av stämplar och sigill, men har ändå fräckheten att kräva en avgift på 5 L för frisläppandet, för “administrativa avgifter” på grund av allt “pappersarbete” — varvid han visar på en hög smutsiga ark på bordets hörn som möjligen kunde imponera på en illiterat. Leo blir mycket upprörd men Etienne plockar ändå upp den begärda summan ur sin börs och placerar i en prydlig trave på bordet, som Leo genast slår ut på golvet i sin ilska: däremot glömmer han att plocka upp mynten när de strax därefter eskorteras ner till ett lider varifrån man leder ut Abou. En rörande återförening sker och strax därefter återfärd till staden.

Simons möbler levereras äntligen och han hittar en tvättnota i kistan med kläder som sätter myror i huvudet på honom i flera timmar. Är det någon som vill säga honom något, i kod? Utöver klädkistan, sin säng, ett bord och två stolar får han också en hylla med några böcker och sitt kära schackbräde. de Sauvé bjuds in på middag (kapuner i kaprissås) och några partier schack, som Simon vinner.

I skymningen får Simon besök, av en M. Montagnier som ställer kompletterande frågor om Simons inblandning i mordförsöket på kardinalen. Detta sker på ett tystlåtet och hövligt men ändå otäckt insinuerande sätt. Bland annat frågar Montagnier om Simon hört namnet “Renzini”. Simon förmedlar också tjänstvilligt Etiennes adress till M. Montagnier. Efter att denne gått svalkar Simon av sig ute i den mörka korridoren mellan cellerna, och blir då vittne till hur en person höljd i kappa tystlåtet förs in i de Sauvés cell — Simon hinner dock uppfatta att denne säger “Jag har nyheter om Zaragoza”.

Tidigare under dagen har Abou placerats under Marias vård, och Cristina vet att berätta att kardinalen, Guds ära vare prisad, mirakulöst klarat sig med en skråma i armen (vilket förbryllar Leo som uppe på läktaren med egna ögon såg att eminensen blödde kraftigt). Etienne insisterar på att ta med Leo till Mme Chastelliers egen skräddare på Rue Michel le Comte. Där gör han Leo något litet mer uthärdlig att ha i möblerade rum genom en ekiperingsinsats — skräddarens assistent som måste ta mått på Leo svimmar nästan av dennes stressutdunstningar i den obehagliga situationen — samt fiskar efter siden. Ja, det gula marokängsidenet såldes här till Mme Chastellier, hon köpte nästan hela partiet. Etienne förevisas en himmelsblå variant som han förälskar sig djupt i och beställer en väst av.

Etienne och Leo äter sen kvällsvard på Kålhandlarens fromma och planerar morgondagens avfärd mot Sjungande källan. När Etienne kommer hem till änkan Barot och beställer matsäck får han höra att två herrar varit här och sökt honom — i korta svarta kappor… (änkans ögon glittrar oroligt). Etienne går genast upp och packar en väska med nödvändigheter samt avviker genom köksfönstret.

Han tar in på Stegrande Hästen på Rue Montmartre, ett resandevärdshus just innanför stadsmurarna där mycket trafik passerar på väg till Hallarna. I skenet av ett litet ljus skriver han först brev till Jean-Claude om Simons belägenhet, samt en not till Leo om var han befinner sig.

View
Onsdag 1:a juni nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Etienne får tag i Leo på Arsenalen och man diskuterar händelserna. Etienne vill åka ut till Sjungande källan och lägga sig på vakt redan under morgondagen, men Leo vägrar att åka någonstans innan lördagen.

Etienne besöker magistratet och hör rykten om att någon gripits för mordförsöket på kardinalen. Efter lunch på Röda Forellen rider han hem och hittar där två brev, ett från Simon (om möbler, annars kortfattat) och ett från Mme Chastellier, som vill träffa honom enskilt, snarast. Leo å sin sida snokar runt på diverse krogar och får resa på att Tysken och hans gäng håller till vid den gamla kvarnen utanför muren vid Porte St Antoine, vid den sträcka av Seine som kallas Port au Plastre. Han får också reda på att tvångsvärvade brukar säljas till galärerna efter marsch till Marseilles.

Simon ligger inte heller på latsidan, han låter brevledes skicka efter vin från Röda Forellen, samt äter återigen hos de Sauvé, skvallrar, spelar kort och dricker vin. Han tillbringar också mycket tid med att studera den glittrande Seine från sitt fönster.

Etienne tar hand om Simons möbelbekymmer genom att ge portvakten Jalon brevet, sedan letar han reda på Leos adress på Arsenalen och beger sig hem till honom. Det är en förvånad Leo som hör gatubarnen ropa på honom och kommer ner för att finna en belägrad Etienne — kanske är Etienne lika förvånad över att se de minsta barnen klänga på Leo och kärvänligt kalla honom Bonne-Chance.

Leo följer med Etienne hem till Mme Chastellier på Rue des Rosieres men stannar i stallet. Etienne visas in i en ljus och modern boudoir inredd i blått, där Mme Chastellier sitter vid en sybåge och broderar i sällskap av en bur med vackert sjungande småfåglar. Hon bjuder på plommonvin och frågar ut Etienne om händelserna i en verbal fäktscen där Etienne klarar sig med den hedern (och inte nämner Sant’Angelos namn, däremot berättar om Lutzhausen).

Den information Mme bjuder på utöver plommonvinet belöper sig till två varningar — en för duc d’Quagliata, en italienare som hon kallar för en björn: reta honom inte… Tydligen har denne duc haft misslyckade affärer med kardinalen. Han verkar också själv frukta någon i Italien? Den andra varningen gäller Etienne personligen, någon är ute efter att släpa Etiennes goda namn och heder i smutsen. Mme Chastellier nekar också till att ha kastat en kappa och slöja över sig i katedralen, samt säger till Etienne: “Jag beundrar er”.

Dagen avslutas med att Leo efter att ha kokat i sitt eget spad ute i stallet biter ihop och ber Etienne om hjälp med att få tillbaka Abou. Etienne rider vänligt förbi det kvällstomma magistratet med Leo i släptåg och skriver ett officiellt dokument om detta med många stämplar och band, samt lovar att assistera juridiskt under morgondagens planerade exkursion till Port au Plastre.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.