Blixtrande Klingor

Tisdag 31:a maj nådens år 1624 (del 3)
Den stora skyttetävlingen

På läktaren råder uppror då ett skott från ingenstans får kardinal Richelieu att blödande falla ihop. Det blir stor kalabalik då alla försöker ta sig därifrån — Leo räddar baronessan både från att bli nedtrampad och från att bli av med sitt guldarmband. Han bär henne till baronens vagn och ser till att sällskapet kommer säkert hem.

Simon förs i ett hårt grepp ut i gränden bakom huset där det verkar som om han ska få gott om stryk, men tillrusande polisbetjänter tar över och han förs till en temporär polislokal, en band- och knappaffär på Rue St Honoré. Han bjuds på citronvatten och en depesch går iväg. Tre av individerna som grep honom (två mjölnarlärlingar och en person i randig väst) ger upprört vittnesmål om vad de såg i rummet intill. Någon timme senare kommer en skrivelse åter — lettres de cachet där bläcket knappt torkat — tillsammans med en vagn, i vilken Simon med neddragna gardiner förs till Bastiljen.

Vindbryggan fälls ekande ner och vagnen rullar in på första borggården. Simon förs in i stora hallen och får lämna ifrån sig sina vapen till tjänstgörande löjtnant de Besmans och tömma sina fickor. Han förs sedan till guvernören de Courlandons rum, där han får sitta ner och bjuds på dricka och konversation. Sedan läses lettres de cachet upp och Simon förs in som fånge nr 14 i rullorna.

Därefter förs han upp till våning fyra, och in i rum fem, som är tomt sånär som på en liten pall. En skrivare kommer med tillsammans med löjtnanten och Simons berättelse nedtecknas: allt om Lutzhausen, och även om Sant’Angelo och bortförandet av St. Pierre. Simon nämner även vicomte de Bouvard och att han arbetat på uppdrag åt justitiekanslern de la Tour de Vezelay (se I justitiekanslerns hemliga tjänst). Efter att ha informerat om att man kan låta hämta hit egna möbler eller hyra enklare saker lämnar man sedan Simon ensam, så att han kan njuta av den vackra utsikten över Arsenalen och Seine.

När Leo kommer hem uppdagas en vindsvåning i husrucklet som är i uppror. Cristina gråter: Abou är borta! Leo ger sig genast ut på stadens gator och på Pont Notre Dame får han höra av en försäljare av torkad frukt att han sett något handgemäng på Quai Pelletier. Instinkten leder Leo dit, han frågar runt i en folksamling som står och diskuterar mordförsöket på kardinalen och tycker sig se en glimt av kunskap i en fattig hamnsjåares öga, så han jagar in denne i ett lagerhus och får höra att det är Tyskens tvångsvärvargäng som tagit Abou! Sjåaren vet inte var de finns, de brukar hänga på tavernor, så Leo låter honom löpa och gnaskar loss på en skinka inne i lagret i vild tröstätning.

Simon fördriver kvällen med att låna skrivdon av den trevlige fången i cellen bredvid, som presenterar sig som Sebastien de Sauvé. Simon skriver till Etienne och ber att få sig diverse möbler och förströelser tillsänt, och dinerar sedan med de Sauvé i hans bekvämt inrättade rum. Kvällen avslutas med ett parti lansquenet varvid Simon vinner användningen av de Sauvés säng, som själv sover på soffan.

Etienne har under tiden tagit hand om Lafayette och Toulouse och stallat in dem uppe hos sig samt letat efter Cormorant i tre timmar på stadens gator. Till sist hittar han honom hemma hos sig, i mammas kök på Rue des deux Portes. Cormorant har tappat bort Simons gamla bössa men har de båda nya som köptes av Daniel le Normande i behåll. Etienne är så lättad att se gossen att han med en handviftning förlåter att Simons ena vapen kommit bort, för vilket både kokerskan och Cormorant är översvallande tacksamma.

Etienne gör sedan ett besök hos St. Pierre på Rue Plastrière. De förhoppningar han kan ha haft om hjälp grusas då det står klart att St. Pierres minne inte är vad det varit. Den forne fäktmästaren sitter i en länstol vid sitt burspråk och iakttar småfåglarna… att Etienne haft problem med bakfoten minns han dock. Etienne rider hem och sover mycket oroligt den natten.

View
Tisdag 31:a maj nådens år 1624 (del 2)
Den stora skyttetävlingen

Etienne och Simon letar upp Cormorant som står i närmsta gathörn, hårt hållandes herrarnas skjutvapen. Man hämtar sina (oryktade) hästar och rider över den breda Pont Neuf, som idag är helt packad av folk, för att komma till skådeplatsen som ligger precis utanför stadsmuren vid sidan av Tuilerierna. Där låter man kusken till markis Moricières vagn vakta sina hästar och går in i den stängda avdelningen för de tävlande efter att ha markerats i rullorna. Man träffar kapten Zilber och Mme Lorenceau som också deltar i tävlingen, och får de skarpaste skyttarna utpekade för sig: Chevalier Tarbes, sergeant Lutzhausen, de Bergen, Bruno Remigord. Man svalkar sig med Alsacevin.

Leo kommer fram först senare, efter en het vagnstur där inget vatten stått att få, och handlar hos en vattenförsäljare det första han gör. Han letar desperat efter Simon och Etienne och hittar dem då de går ut på banan för att inspektera målen (är halmen verkligen tillräckligt välpackad?). Simon förstår direkt (nästan utan att ha hört beskrivningen av mannen i svart) att Sant’Angelo ligger bakom! Ja, det står klart för alla utom Leo, som ännu inte lärt känna Sant’Angelos bottenlösa ondska.

Leo återvänder till sitt sällskap men hindras från att gå upp på läktaren där de tagit plats, utan får bese tävlingen från marken. Första måltavlorna står ganska nära: Tarbes sätter fyra skott, Remigord tre, Simon tre och Etienne två. Det blir paus för att flytta måltavlorna längre bort, och då kommer Leo upp på läktaren i samband med att Rupert hämtar förfriskningar.

Vid avträdet talar Lutzhausen med Simon och erbjuder information om Sant’Angelo, om han kommer till ett av husen som vetter mot tävlingsplatsen och hedersläktaren, det tredje räknat från Rue St. Honoré. På övervåningen ska han hålla en liten supé efter tävlingen. En fanfar ljuder och de nio tävlande som är kvar i tävlingen (som satte fler än två skott) kallas till valplatsen. Nu sätter Tarbes tre skott, Remigord ett, Simon ett, de Bergen tre, och Lutzhausen ett. Den icke-adlige Lutzhausen drabbas då av ett vredesutbrott och stormar från platsen, ilsket hävdande att hans vapen utsatts för sabotage.

Lång paus för förfriskningar (Leo mumsar ogenerat på mandlar från baronens sällskap) och flytt av tavlorna till längre avstånd. Cormorant kommer med ett meddelande till Simon “Har S på kroken, kom genast”. Etienne och Simon lämnar tävlingen och beger sig till huset, när de kommer i trappan hör de skott inifrån och möter Lutzhausen i trappan: “Det är fruktansvärt! Sant’Angelo!”. Man rusar upp och hittar ett tomt rum med ett ännu rykande attentatsvapen. De rusar ner igen efter Lutzhausen, men hör hur folk kommer i trappan, så de hoppar ut genom ett fönster för att ta sig ut genom den lilla trädgården på baksidan, men den är omgärdad av en hög mur! Simon hjälper Etienne över muren, men inser att han inte kommer hinna över själv så han drar sina vapen mot den hop av skräddare, slaktarlärlingar och andra som kastar sig över honom med påkar och krattor… han håller dem stången en stund men övermannas sedan.

View
Tisdag 31:a maj nådens år 1624 (del 1)
Den stora skyttetävlingen

Den stora dagen randas!

Cristina och Antonio (Raquels tolvåring) lovar Leo att ta hand om Abou, och får en matsäckspåse. Leo beger sig till baron des Balastre, där han smickrar köksan och får varma briocher att äta. Efter att ha presenterat sig för baronen återvänder Leo till köket där han skojar om Rupert (som vill bli präst) till stor munterhet och trakteras med både lite grönsakssoppa och nybakt bröd.

Etienne kommer till Simon redan vid niotiden. Man packar ihop sina vapen och beger sig till Kaminen för att stalla in sina hästar, och finner stallpengen höjd till hutlöst belopp. Våra vänner arbetar sig fram till en bra plats nära Notre Dame där paraden kommer att svänga och man således ser bra — efter att Etienne medelst hot om våld och en hand på värjan flyttat på en fet bryggare som stod i vägen.

Leo får åka med inne i des Balastres vagn — det blir trångt eftersom man ska hämta upp abbé Marotte och kapten Zilber på vägen, vilket också tar väldigt lång tid på grund av att gatorna är igenkorkade med folk, ryttare och vagnar. I hettan inne i vagnen somnar Rupert och en bok med ekivoka tryck glider ur hans hand och fångas upp av Leo. Denne är också väldigt kissnödig men kan inte lätta sig förrän vagnen parkerar precis utanför stadsmuren. Därefter blir han uppvisad för diverse ädlingar som baronen känner. Utdelningen av förtjänsttecken är oändligt trist att bese, och sedan tvingas Leo in i vagnen igen för transport till Notre Dame.

Simon och Etienne avnjuter den vackra paraden av segerrusiga militärer till hurrarop och allmän festyra, och återvänder till Kaminen för en lätt lunch, som ju brukar vara bra men som idag är dyr och vattnig. Därefter beger man sig till Notre Dame, där man väntar på trappan på markisen, och har nesan att se Leo segla in tillsammans med des Balastre och hans sällskap. Leo hamnar dock förstås bakom en pelare inne i kyrkan.

Äntligen kommer markisen! Han har med sig Renée och Mme Chastellier i en vacker klänning i citrongult marokängsiden. Folk hälsar på markisen till höger och vänster, och hans gravitas (enorma mage) plockar upp drabanter längs med vägen som alla obehindrat svävar längst fram i kyrkan till bra platser. Här ser man utmärkt när konungen och drottningen anländer (med kardinal Richelieu ett par steg snett bakom).

Te Deum blir mycket lång denna dag, och när Etienne låter blicken vandra tycker han sig se Sant’Angelo! När mässan tar slut vidtar socialisering, men då tappar Etienne bort ärkefienden i mängden. Vad han istället lägger märke till är att en person i kappa och slöja — helt tydligt förklädd för att undgå igenkänning — talar med kardinalen. Särskilt låter hans skarpa blick honom se en glimt av citrongult siden under kappan…

Leo å sin sida råkar höra två män avhandlada dolska avsikter i halvkvädna ordalag: den ene är klädd i svart med guldring i örat och håret i hästsvans, den andre har av kapten Zilber tidigare tilltalats som Lutzhausen, en av de tävlande. Mannen i svart säger sig känna till Lutzhausens uppdrag, nämner namnet Quagliata och ökar belöningen med 50 pistoler om Lutzhausen implicerar Escholier (här lystrar Leo direkt!). Mannen i svart önskar lycka till med skjutandet och meddelar att belöningen kommer att dyka upp i en korg med körsbärsblom till salu på Sjungande källan på lördag. Leo försöker hitta Simon och Etienne i mängden men misslyckas trots att han klamrar sig fast vid en pelare, och tvingas med i des Balastres vagn.

View
Måndag 30:e maj nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Ett glädjande brev från Renée anländer till Simon med en inbjudan att göra markisen sällskap vid den stora mässan i Notre Dame. Man gör vapenvård och klädvård och Simon besöker barberaren på väg hem från Etienne.

Leo skaffar en liten pingla till sin bror, och finner då han kommer till Arsenalen en kallelse från baron des Balastre att genast uppsöka dennes hem på Rue du Parc då denne ämnar ta med honom till paraden. Leo får även sin lön av Daniel le Normande.

Hos des Balastre får Leo höra att baronen kräver att han är bättre klädd under paraden. Från tvätterskorna lyckas Leo få ihop ett par tolerabla byxor (bara något för stora och något för korta) och en skjorta som till och med har lite fin spets. Hos begagnathandlarna i arkaderna hittar han sedan en tjock grön rock, en vacker guldbroderad väst (några få trådar har lossnat), en hatt och ett par snygga skor med bucklor på. Tur att lönen kommit, ty nu gick en hel del av den åt (23 sou).

View
Söndag 29:e maj nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Våra vänner besöker mässan: Etienne i St Nicolas des Champs, Simon i St Bonifacius och Leo i Sta Clara. Simon skriver brev till Renée enligt Etiennes anvisningar för att fiska efter en inbjudan till segerfirandets mässa i Notre Dame, där konungen och kardinalen samt många ädlingar kommer att närvara.

Leo får höra av tvätterskorna på vinden att det finns råttor i bykhuset, och arg över detta samt över takdroppet som aldrig lagas pratar han med hyresvärden, som skrämd lovar att se över bristerna. Leo har också kommit över fina köttslamsrester från kajerna och lagar mat med Cristina och Clara.

View
Lördag 28:e maj nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Under lördagens jakt nedläggs fem fasaner, och kapten Zilber badar tydligen på sitt rum. Efter en stående buffé tar man avsked av varandra.

View
Fredag 27:e maj nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Simon och Etienne gör en tidig start mot Juilly för att undvika kreaturstransporterna och tar med matsäck för att undvika Amforans dåliga och dyra mat. Denna avätes under en susande tårpil vid ån strax efter avtagsvägen mot Juilly.

Man anländer Juilly lagom till lunchen som serveras som en stående buffé då inga damer är närvarande. Simon hörs tala med kapten Zilber och skålar utbyts mellan honom och major Ponchon, och man får höra historier om några av de tävlande: de Bergen kan skjuta hål i ett mynt på femtio stegs håll men är ojämn, Tarbes kommer att stå för underhållningen och Lutzhausen tillhörde tidigare Vincennesarkebusiärerna men är nu medlem av St. Mark-bröderna.

Utöver nämnda herrar närvarar även M. Toubolle, Abbé Marotte, baron des Balastre med sonen Rupert samt Leo, och självklart värden själv, markis de Moricière. Man skjuter fågel i skogen och Etienne hjälper vänligt och diskret Leo med de okända besticken vid middagen. Man sover över på Juilly.

View
Torsdag 26:e maj nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Man övar i Krutdungen med sina nya vapen. Brevsvar anländer från des Balastre, med en inbjudan till Juilly mellan raderna, som besvaras positivt med vändande post.

View
Onsdag 25:e maj nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Ett brevsvar på lumppapper och med sorgliga felstavningar kommer från le Normande att “bössorna har kommit”. Man provskjuter på exercisgården på Arsenalen och inhandlar nöjda varsin lätt flintlåsmusköt. Etienne väljer en kolv snidad med två hundar och en hare för 13 L, Simon en med tre inlagda stjärnor i silver för 14 L (återigen denna dragning till stjärnorna som förekommer i Mme Chastelliers vapen). Leo försmäktar under tiden hos baron des Balastre vars middagsbord smyckats med många onödiga typer av bestick.

View
Majdagar, nådens år 1624
Den stora skyttetävlingen

Under de följande dagarna arbetar Leo med baron des Balastres av skytte helt ointresserade son tills ett genombrott sker då Rupert nedlägger sin första hare. Därefter arbetar Leo med den av skytte alltför intensivt intresserade Rupert.

Etienne och Simon söker upp kansliet i Justitiepalatset och skriver in sig i rullorna för skyttetävlingen dit redan trettiotalet andra anmält sig. Den kommer att gå av stapeln den 31:a maj. De söker även le Normande och de utlovade räffelpipiga vapnen i Arsenalen utan att hitta honom och skriver därför brev.

Etienne arbetar på magistratet och tränar både skytte och fäktning tillsammans med Simon. Denne biktar sig även i Saint Mery och blir tagen i upptuktelse av Fader Guillaume som hävdar att Simons gamle hyresvärd klagar på att Simon lämnade obetald hyra efter sig då han försvann.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.