Blixtrande Klingor

Fredag 24:e juni nådens år 1624

Ånyo i Svarta Korsets spår

Med en försiktig ruskning väcker Morel Simon strax efter åtta, men då han återvänder med frukost på sängen har Simon somnat om… Etienne å sin sida anländer så tidigt till magistratet att inte ens alla skrivare är där. Åh, den hemtrevliga doften av papper, bläck, lack…! I arkivet lägger han beslag på ett reseetui med skrivdon, och lägger sedan alla sina pappershögar i prioritetsordning. Knippel hjälper honom att se över ordningen (några brev hade olyckligtvis hamnat fel i rang), då byråchefen Gilbert Balastre anländer och kallar in honom på sitt kontor. Där försäkrar sig chefen om att kallelsen till Palais de Justice avlöpte väl och ger Etienne sin tillåtelse att avlägsna sig över sommaren — Balastre själv ska till källorna i Aix, inget händer ändå i Paris på sommaren. “Har ni alla ärenden i ordning? -Jag visste jag kunde lita på er!”

Simon har kommit upp ur sängen och börjat packa samt prova sin resedräkt och harnesk framför den stora spegeln i omklädningsrummet när Etienne anländer till hans hus. Anländer gör även en parfymerad biljett från ingen mindre än Mme Chastellier! Leo kommer samtidigt ner från Abous rum, och åser hur Etienne nappar åt sig brevet och läser det högt. “Jag förstår från vår gemensamma vän att ni utfört ett nattligt hjältedåd. Om ni inte törs bjuda hem mig till ert lilla hus kanske ni ändå täcks dinera med mig? Chez moi, denna afton.” Det tar Leo en lång stund att begripa att det nattliga hjältedådet åsyftar Ögats upprinnelse, medan Simon våndas över kvällens klädval.

Etienne beger sig hastigt hem för att se om även han fått en biljett, vilket han har, om än med ett annat innehåll. “Låt mig börja med att frambringa mina lyckönskningar över det ärofulla uppdrag ni beståtts! Det gläder mig också att mina små varningens ord inte föll ohörda. Tag er dock i akt, era vedermödor är inte överstigna ännu och många faror kan lura utmed er väg. Det skulle harmas mig om ni kom till skada – förlusten av er vackra väst är ett slag hårt nog! Jag sörjer den med er och hoppas på er och era vänners snara återkomst till vårt fagra Paris.” Han återvänder till rue Portefoin lagom till lunch under vilken han förmanar Simon så gott det går att vara försiktig och inte avslöja för mycket. “Hon lämnar subtila varningar, hon vet att vi ska resa och det söderut, kanske vet hon att det är på kardinalens uppdrag! Säg så lite som möjligt och ta reda på så mycket som möjligt!”

Resten av dagen förflyter under de sista reseförberedelserna, som Leo utför sovande under ett träd i den lummiga trädgården, medan Morel för koffertar fram och åter: först Etiennes till hans hus, för packning av dennes saker, sedan återbördande av kofferten till rue Portefoin där hans tvätt läggs ner, sedan packandet och ompackandet av Simons koffert, och slutligen transporten av dem båda till Södra portens värdshus just vid Porte St Jacques för förvaring före avresan (“på det tjänar herrn en timme om morgonen”). Man stoppar in sina växlar och Simons löjtnantsbrev i värdeskåpet. Sedan börjar Simon sortera vinkällaren men Etiennes ständiga förmaningar inför kvällens begivenhet går honom på nerverna. Till slut avviker Etienne hemåt. Leo bjuder in sig själv att sova över (och få frukost).

I kvällningen rider Simon till Rue des Rosieres. Mme Chastelliers hus är så litet att det delar stall med huset bredvid. Blonda Greta öppnar dörren och visar in honom i salongen, som är lite skum i skymningen men har vackra gula tapeter och fina små möbler i rosenträ. Simon för Mme Chastellier till bordet (hon är nätt som en dansös på hans arm) och man talar om överfallet medan Greta slår i vin. Simon nämner “hälsningen från varmare länder” och berättar om Etiennes väst -”ja, förlusten av ett älskat klädesplagg är ju något som en kvinna förstår sig på”. Förrätten, som består av för Simon obekanta små bollar av något slag serveras “min man har fört med sig många kryddor och recept från Västindien. Han är ofta på resande fot, i affärer”. Simon gratulerar sig till att ha mjölkat Mme på information!

Därnäst förhör sig Mme om Simons kommande affärer -”Vi ska hjälpa Phillippe St Julien” -”Vilket handelshus representerar han?” -”Det är Etienne som sköter korrespondensen”. -”Vilken typ av kommoditeter för det?” -” Hmm… kaffe…” -”Inte socker?”. Mme beklagar Simons öde att behöva resa till Nederländerna: -”Ah, träskor, potatisplättar, så kallad kokkonst…”. Greta serverar starkt kryddade små vaktlar med en liten såsskål att gemensamt doppa i, samt mer vin. På frågan om Mme kommer att tillbringa sommaren i Paris svarar hon förtrytsamt nej, “inte om man är av bättre börd. Stanken, flugorna…” -”Har ni ett gods på landet?” -”Jag kan välja mellan olika ställen, t.ex det kära Juilly. Markisen är så generös.” Mme tillstår att hon inte alltid har möjlighet att hörsamma Renées kallelser -”oss emellan, hon har tråkigt”.

Samtalet rör sig vidare mot litteraturen (efter att Mme berättat om Renées poesiintresse och egna små diktverk), varvid Simon får tillstå att böckerna i hans ägo följde med huset. Detta leder givetvis in på ämnet Simons hus och dess kommande renoveringar, som Mme bönfaller inte får ta för lång tid, -”lova mig att jag får bli er första gäst!” En stek med sås avnjutes under samtal om kapplöpningen på Juilly, och Greta bär sedan in en päronbaserad efterrätt till vilken man skålar i rom för Västindien och Nederländerna. Simon passar också på att tacka för förmedlandet av Morel, som verkar pålitlig.

Middagen lider mot sitt slut. Mmes blick blir allvarlig. “Ni kanske ändå förstår att jag bjudit hit er av en anledning ikväll. Ni hjälpte mig — ert nöje säger ni, men min stora lycka — jag står i skuld till er och vill återgälda en liten del.” Hon tar en ring från sitt finger, som passar precis på Simons lillfinger. “När ni kommer dit ni ska, bär den då synligt!” Det är en tunn guldring med en karneol med tre graverade, förgyllda stjärnor. “Vi ses igen i Paris till hösten.”

Comments

eor

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.