Blixtrande Klingor

Torsdag 23:e juni nådens år 1624

Ånyo i Svarta Korsets spår

Då morgonen randas släpps Leo ur häktet — utan grep — och är fri att uttorkad vackla hem till sitt vindsbås. Han blir skrattad åt av tvätterskorna på väg till arbetet, men är för svag för att sätta dem i respekt. I Simons hus är Etienne först av herrefolket att vakna och finner ett uppstädat hem, dock ännu bebott av Bruno och Jean-Claude. Mme Gagnon lagar gröt åt honom och Etienne kommer återigen på god fot med henne genom att lyckas berömma gårdagens anklår, ett recept hon lärt av sin mor.

Etienne går och letar reda på Morel för att avhysa de kvarblivna festdeltagarna. Morel undrar försynt om de främmande herrarna ska lämpas av i rännstenen eller hjälpas hem? Två bärstolar anskaffas, Bruno är ganska foglig men Jean-Claude yrar om “mon amour!!” så det ekar längs med gatan. Etienne rider hem för att byta om och lämna sina festkläder till tvätt, och återvänder sedan till rue Portefoin för att ta med Mme Gagnon till det lokala magistratet. Denna har under tiden själv skrudat om, till en minst femton år gammal (men välhållen) finklänning av mörklila batist.

Magistratet på rue du Berry är litet, trivsamt och familjärt, med enbart tre skrivare. Etienne och Mme Gagnon visas omedelbart in till byråchefen de Noilles kontor, med höga blyglasfönster. Etienne visar upp husöverlåtelsen som de Noille godmodigt förklarar helt värdelös. Mme Gagnon får intyga att det är hennes underskrift, sedan kallas skrivaren Jules in och ett addendum med husets adress, datum för överlåtelsen (som sätts till 11:e juni) och Simons och M. Moulins titlar görs. Ärendet förs in i loggboken, stämplas upprepade gånger och förses med magistratets band och sigill. Mme Gagnon som suttit på stolens yttersta kant hela tiden ombedes att signera en gång till, och så är det hela klart.

Medan Jules gör en kopia till arkivet tar de Noille fram små glas och bjuder på mandellikör. Man utväxlar artigheter om hur viktigt det är att måna om goda relationer magistraten emellan — man vet aldrig när en hjälpande hand kan behövas i något officiellt eller mer privat ärende. Även lustiga historier om olika magistratsärenden utbyts under allmänt förbrödrande. Åter på rue Portefoin återvänder Gagnon till köket och serverar Simon kall frukostlunch. Denne har nyss stigit upp efter att ha sovit hela morgonen i sin bolstermjuka bankirsäng oberörd av världens stoj och larm. Han finner Etienne som vanligt nere vid sitt skrivbord, läggandes sista handen vid Morels tjänarkontrakt. Morel själv tar just hand om leveransen av resekoffertarna med vidhörande räkning.

Leo vaknar ungefär vid samma tid som Simon. Han packar alla sina och Abous tillhörigheter och nödgas förklara för Abou att han ska resa bort, varvid gråt och tandagnissel uppstår. Pojken lugnar sig dock snart efter att ha förstått att han ska få nya skor och få bo med Maria och Pablo i ett fint hus. Leo för med sig barn, bohag samt Pablo och Maria till rue Portefoin. En ställd Morel visar in dem i salongen (där Abou vill pilla på gyllenlädertapeterna) med sina knyten och allt — Simon ansluter direkt, något perplex, men visar upp dem till tjänargästrummet.Då han lämnats ifred där hittar Leo strax en lös list under fönstret som passar att gömma mindre värdesaker i.

Därefter går Simon igenom hushållskassans behov med Mme Gagnon. Hon tillstår att hon räknat fel på antal luncher, Pablo och Maria lär bara behöva för en månad, inte två! Därför räcker 100 L. Simon meddelar då att inte bara Pablo och Maria utan även Abou ska bo i huset under den tid han är bortrest, varvid Gagnon reser ragg och fyrar av en serie frågor: vad ska de göra? var ska de bo? I gästrummet?! Hon kan göra iordning kammaren ovanför stallet, “Inte vill herrn verkligen ha dem i huset?! Ja, det blir inte jag som kommer att avlusa efteråt”. Och pojken, han är inte tillräknelig? Simon tillstår att han hört att denne mest sover, “det var då en Herrans nåd” mumlar Gagnon mellan sammanbitna tänder. Mme Gagnon ökar raskt den begärda summan till 200 L samt extra för hantverkarbetalningar. Hon lovar också att ta undan urnorna i salongen och avvisa herrns bekanta.

Därefter leder Gagnon ner Simon i matkällaren och visar viskande på skrinet hon förvarar pengar i, samt utverkar tillstånd att sätta lås på det. Simon räknar upp 300 L ur kardinalens börs, Gagnon strålar över generositeten och lovar att det ska komma hushållet tillgodo. Simon har dock tappat tråden då han chockat upptäckt oordningen i vinhyllorna! Det får anstå så länge, nu ska till sist värdeskåpet öppnas. Etienne ser nyfiket på: skåpet visar sig vara tomt men är utrustat med två hyllor och ett låsbart fack (med nyckel). Diamanterna passar fint i det lilla facket, men Etienne påtalar att de borde tas med på resan då de är internationellt gångbara.

Kallelsen till avfärd anländer och Simon utsätts för en ny chock då denna är utsatt till att ske klockan 08 om morgonen på lördag, från Porte St Jacques i söder. Sedan klaras de sista tjänarkontrakten av — Julie skriver fnittrande på sitt för 4 L (hon är verkligen söt). Morel erbjuds enbart 13 L (eftersom, som Etienne tidigare anförde, han säkerligen även får lön från Mme Chastellier), och accepterar detta, dock tycks han något misslynt. Han utrustas genast med en handkassa på 15 L för Simons utgifter.

Efter en kort kontroll av Pablos arbete med soluret (som leder till en lång diskussion om det nya fundamentets typ och färg, tolkat av Leo), beger man sig mot rue des deux Portes. På lilla innergården sitter Cormorants mor och plockar en höna, “ifall herrskapet är hemma får ni fråga om i stora köket” — vilket de visar sig inte vara. Man besöker Simons gamla rum, som han själv upplever som trånga och mörka, men som för Leo framstår som paradisiskt rymliga (öppen spis i sovrummet!). Efter en kort diskussion beslutas att Leo får ta över rummen när man återvänder från Södern. Cormorants mor meddelas detta samt att de ska hålla rummen tomma och städade tills dess, samt även att sonen får bli stalldräng vid hemkomsten, vilket gläder henne storligen. Posten ska skickas till rue Portefoin, och Morel uppdras att föra över tavlan med Edens lustgård-motivet samt schackbordet till rue Portefoin (övriga möbler lämnar Simon kvar).

Simon stoppar på sig växlarna som förvarats bakom tavlan, och man rider iväg på dagens sista ärenden: att hämta Simons nya sadel (som fungerar bra) och att besöka vapensmeden Henri. Han huserar i en liten oansenlig smedja vars inre dock döljer en veritabel arsenal. Simon provar ut ett harnesk och kan inte heller motstå att köpa på sig en ny värja. Allt som allt går det hela på 190 L (“för att ni känner Normanden”).

Man rider hem i kvällningen. Leo gör ett sista stopp på rue de l’Ave Maria för att kolla att inget glömts kvar. Maria och Pablo har redan tömt sitt vindsbås. Han möter tvätterskeskiftet på väg hem som uttrycker viss avund över somligas bättrade lott, men “kallas man Bonne-Chance, så!”. Han lämnar slummen en sista gång för rue Portefoins lummiga omgivningar. Dit har redan Simon anlänt, och studerat den påbörjade byggställningen för takomläggningen, möblemanget från de gamla rummen som tillfälligt ställts in i arbetsrummet, och till sist skadorna i vinkällaren. Languedoc-avdelningen har helt blåsts ur, och Bretagne—Bordeaux blandats samman. Otroligt mycket har gått åt. Mme Gagnon trollar fram en middag som tröstar något. När Leo anländer smyger han upp till Abou i gästtjänarrummet. Leo och Abou delar den ena sängen och Pablo och Maria den andra.

Etienne å sin sida anländer till rue Greneta där änkan Barot blir glad att få herrns sällskap till middagen för en gångs skull. Det blir en hönsgryta med ost och bröd, god men något rustik jämfört med Mme Gagnons kokkonst. Etienne lossar på sin tungas band och förklarar för Barot, Anette och lilla Marianne att Simon varit oskyldigt anklagad för attentatet på kardinalen — därav besöket av polisbetjänterna. “Det ska hela kvarteret få veta!” utbrister änkan, som också informeras om den förestående resan till Nederländerna (“vart ligger det?”) över hela sommaren, naturligtvis med förskottsbetalning. Änkan Barot tar fram en vinflaska och man skålar för en lycklig resa!

Comments

eor

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.